Jag sitter och funderar på det här med kändisskap och beundran, vad det är för människor som vi genom media och bloggar basunerar ut att vi skall eftersträva att vara? Vad är det för normer vi egentligen skall leva upp till? Och hur väl stämmer dessa påståenden överens med vad vi verkligen vill själva?

Jag upplever att de människor som anses värda beundran enligt media långt ifrån stämmer överens med de värden jag tycker är viktiga.

För mig är viktiga människor och förebilder personer som kan förmedla värden som kärlek, förståelse och empati i sina relationer till medmänniskor runt omkring henne.

Publicitet i dagens medier koncentreras istället i regel till personer som kan skänka folk en slags ”ställföreträdande tillfredställelse” i livet.  Linda Rosings tuttar och läppförstoringar, otrohetsaffärer och Big-Brother Emmas spritorgie som slutade i diket.

För att bli känd och beundrad tycks ofta kvalifikationen bestå i att man lyckas komma med i tidningen under skandalrubriker, eller skämma ut sig i någon reality-såpa.

Jag får ont i magen av detta.

Jag tror det är viktigt att vi som blivande vuxna funderar över vad vi som mänskliga varelser faktiskt kan åstadkomma som människor och inte bara som förströelsefaktorer uppmärksammade i kvällspressen. För vi kan mer än så! Vi har sannolikt en viktig uppgift att hålla liv i visionen om en mogen mänsklighet där vi eftersträvar att se på människan när hon är som bäst och faktiskt kan göra världen till ett bättre ställe.

Låt oss komma ihåg detta och inte enbart luras av mediernas sociala-pornografi!

Det finns många beundransvärda historiska personer! Vilken är din favorit?

/Adam

Vad tycks om dagens avsnitt av Svenska Hollywoodfruar?

Maria Montazami är lika... tappad-bakom-hörnet, genomgo' och underbar som alltid. Päivi Hacker tyckte jag endast var jobbig; bryter på finska, svenska, engelska och fick till och med in något tyskt ord emellanåt. Lena Jolton var ingen höjdare heller. Suzanne Saperstein får vi troligtvis se mer av nästa vecka. Den enda jag riktigt fascineras av och tycker om är Montazami. Hon är på något sätt väldigt jordnära och intressant. Anna Anka fick en hel del TV-tid i dagens avsnitt också. Massa "I want to fuck"-fraser fick hon ur sig och hur mycket hon hatar Paul Anka - boooring. Nej, tacka vet jag Montazamis läppstift, hennes udda hobby med tassels och alla kuddar.

Och min imitation/parodi börjar bli lite uttjatad, men jag gillar den. Ska dock försöka ge mig på att göra en till. Eller har ni något förslag på någon parodi/imitation ni vill se gaylicious göra? Anna Anka försökte jag mig på men skånska är inte min starka sida.

(Dags att sova strax så jag orkar jobba imorgon 07 - 14)

Pussen och jag i det varma, thailändska havet. Tittandes mot solnedgången.

Dessa chips-liknande mumsigheter är som delikatesser. Not. Video finns när vi äter dessa smaskiga kryp, kommer upp på bloggen så småningom.

Alla beställde drinkar. Jag tog Rainbow då det lät... gay. Alla får sina stora, färgglada drinkar och kvar finns en liten shot. Jag säger "I ordered a Rainbow..?" Och allt jag får tillbaka är en blick som säger "Ja, dumhuvud. Du har din shot framför dig." Kan dock garantera att den både slank ner lätt och smidigt och smakade ljuvligt. Det var som en rainbow; massa smakorgasmer i ett. Hur nu en regnbåge kan förknippas med en orgasm är något helt annat.

Christine Meltzer gör en parodi på Malena Ernman - en klockren sådan!

Jag blev chockad att Pernilla Wahlgren och Jessica Andersson gick vidare till final i gårdagens Andra Chansen. Svårt när endast två bidrag kan gå vidare av många bra. Alcazar, Pauline och Neo var också bra. Men, men. Bara se fram emot finalen och se vem som vinner.

Alice i Wonderland är wunderbar! Recension kommer.

Nu ska vi strax laga lite lunch och sedan åka hemåt. Har varit en intensiv men trevlig vecka. Men som man alltid säger; borta bra men hemma bäst. Alltid skönt att komma hem till sitt eget och bara gå runt i lägenheten och "pula" lite.