Drömmen att som homosexuell någon gång i framtiden bli förälder
2012-12-06 » 20:08:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (30)
The New Normal. Någon som sett?
Har totally fastnat för den serien.
Handlar om två bögar som vill skaffa barn och gör det genom en surrogatmamma. Tycker hela serien är så mysig, fin och rolig samtidigt som den har en ton av nedstämdhet och verklighetsförankring i sig. Den trycker hål på fördomar, anspelar på klyschor och tar upp många fördomar till ytan som jag inte tror många tänker på, men som många homosexuella faktiskt får möta varje dag; exempelvis ord som faggot eller att vår kärlek vore äcklig och inget som borde få visas öppet.
Men det jag tycker är mest tragiskt är folk som tycker det är äckligt, elakt och egoistiskt att som bög vilja skaffa barn. Att vi ska tänka på barnet och inte på oss själva. Finns inget argument i världen som är logiskt varför bögar inte skulle kunna få skaffa barn. Modersgestalt kan de få på andra vis, om nu folk är rädda för det. Och att barn skulle bli mobbade för att de har två pappor (eller mammor)? Det är bara töntigt att ens säga så. Om ingen talar om för barn att homosexualitet är "konstigt" eller "äckligt" utan att all kärlek är fin kärlek skulle det inte ens behöva funderas på om barn till homosexuella skulle bli mobbade eller inte. Besudla inte era barn med sjuka ideal och idéer, berika dem med vettiga tankar och åsikter istället.
Jag vet att jag i framtiden vill ha barn. Jag förmodar (om inte samhällssynen drastiskt ändras) att det lär bli tufft med en hel del uppförsbackar och motstånd. Men vet ni vad? I don't give a damn. Jag kommer bli en grym farsa med massa kärlek och trygghet att ge. Så ni (inte ni-ni men ni) som har sagt till mig - och andra homosexuella med samma framtidsdröm - att det är äckligt, elakt och egoistiskt att som homosexuell skaffa barn? Fuck off!
Support gay marriage
2012-11-19 » 18:48:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (16)
Haha, underbar video med ett bra budskap. Tänk på det nästa gång, alla ni homofober (som troligtvis inte läser den här bloggen men ändå) där ute. Om inte vi snyggingar vore gay skulle vi bara ta massa söta flickor ifrån er, höhöhö.
Undra förresten varför det heter homoFOB? Det är ju inte direkt en fobi mot homosexuella, eller något traumatiskt de varit med om i barndomen, utan snarare ren okunskap och idioti.
Homofober som skulle döda deras barn om de kom ut som homosexuell
2012-11-08 » 18:14:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (28)
Är det inte läskigt? Hur mycket ondska som kan finnas inom vissa personer utan att de egentligen vet varför. Varför hatar de HBT-personer så mycket att de (hypotetiskt) skulle gå så långt att till och med döda deras eget barn om denna kom ut som HBT-person? Vad har HBT-personer gjort dem som är så hemskt?
På Facebook har för övrigt något stolpskott skapat gruppen "Nej tack till homosexuella" där det bland annat står "vi är för ett rent samhälle".
Ursäkta? Rent? Jag luktar för det mesta väldigt gott samt är noga med min personliga hygien. Svettiga moppepojkar (bara för att dra en parallell) (vet egentligen inte så mycket om svettiga moppepojkar...) däremot luktar kanske inte alltid lika gott och är kanske inte så noga med sin hygien - borde inte dessa då utplånas så vi kan skapa vårt RENA samhälle?
På Facebook har för övrigt något stolpskott skapat gruppen "Nej tack till homosexuella" där det bland annat står "vi är för ett rent samhälle".
Ursäkta? Rent? Jag luktar för det mesta väldigt gott samt är noga med min personliga hygien. Svettiga moppepojkar (bara för att dra en parallell) (vet egentligen inte så mycket om svettiga moppepojkar...) däremot luktar kanske inte alltid lika gott och är kanske inte så noga med sin hygien - borde inte dessa då utplånas så vi kan skapa vårt RENA samhälle?
Kärlek vid första ögonkast?
2012-10-15 » 20:22:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (28)
Flera av er är nyfikna på att veta hur pussen och jag träffades och jag har ingenting emot att återberätta den mysiga historien även om det inte var något kärlek vid första ögonkast-moment så klickade vi väldigt bra; vilket har vuxit till en fin och stark kärlek.
Vi hade pratat några gånger på Qruiser (ett gay-community). Vi hade varandras telefonnummer men hade aldrig pratat i telefon. Vet att jag försökte ringa (mitt i natten) (något rund om fötterna...) honom någon gång men han svarade aldrig (no shit liksom).
Jag var i vilket fall som helst på väg ner till Göteborg för att möta upp några vänner och gå på Liseberg. Sitter på tåget och får ett SMS som lyder: "tror vi sitter på samma tåg." Jag fick genast handsvett, och svarade givetvis inte. Ett tag senare får jag ett till SMS: "tror seriöst att vi sitter på samma tåg!" Jag svarar och frågar vilken vagn han sitter i, tar modet till mig och går dit.
Jag var då 18 år och relativt oerfaren av hela "bögvärlden". Där sitter han med stylat hår, uppknäppt skjorta och ser allmänt sexig ut. Jag minns faktiskt inte vad vi pratade om mer än att jag, skitnervös, ställde frågor som vad som är roligast att åka på Liserberg och vilket åkpass som var billigast (snål dalmas ni vet). Väl framme i Göteborg skiljs vi åt och jag möter upp mina vänner.
Och på den vägen är det... Under den helgen festade vi ihop. Månaden efter (11 september 2008 för att vara exakt) åkte jag till London och såg Madonna live för första gången; flög direkt därifrån till Göteborg för att fira en vän som fyllde år och festade även då tillsammans med pussen. Månaden efter det åkte jag ner till honom (han bodde då i Skövde) och var där över en helg och ja sen föll det på plats helt enkelt att vi var tillsammans. Okej föll på plats var kanske fel men jag frågade rakt ut "är vi ihop nu eller??? Mina kompisar undrar..." Haha!
Jag var i vilket fall som helst på väg ner till Göteborg för att möta upp några vänner och gå på Liseberg. Sitter på tåget och får ett SMS som lyder: "tror vi sitter på samma tåg." Jag fick genast handsvett, och svarade givetvis inte. Ett tag senare får jag ett till SMS: "tror seriöst att vi sitter på samma tåg!" Jag svarar och frågar vilken vagn han sitter i, tar modet till mig och går dit.
Jag var då 18 år och relativt oerfaren av hela "bögvärlden". Där sitter han med stylat hår, uppknäppt skjorta och ser allmänt sexig ut. Jag minns faktiskt inte vad vi pratade om mer än att jag, skitnervös, ställde frågor som vad som är roligast att åka på Liserberg och vilket åkpass som var billigast (snål dalmas ni vet). Väl framme i Göteborg skiljs vi åt och jag möter upp mina vänner.
Och på den vägen är det... Under den helgen festade vi ihop. Månaden efter (11 september 2008 för att vara exakt) åkte jag till London och såg Madonna live för första gången; flög direkt därifrån till Göteborg för att fira en vän som fyllde år och festade även då tillsammans med pussen. Månaden efter det åkte jag ner till honom (han bodde då i Skövde) och var där över en helg och ja sen föll det på plats helt enkelt att vi var tillsammans. Okej föll på plats var kanske fel men jag frågade rakt ut "är vi ihop nu eller??? Mina kompisar undrar..." Haha!
Men vi träffades på tåget, brukar jag säga. Låter så där unikt och häftigt. Typ som om vi såg varandra och bara daaamn boy I wanna tap that. Eller något sånt.
Två kärleksfulla gossar.
"Homosexuella har avloppssex"
2012-08-03 » 15:05:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (36)
Nej, jag är inte på pride i år. Jag lovade mig själv förra året att nästa år (alltså i år) åka till Pride men det blev alltså inte så. Pussen och jag har gjort så mycket annat skoj men jag borde verkligen åka dit. Har aldrig ens varit på Pride, lustigt nog. Driver en av Sveriges största gaybloggar så lite komiskt är det allt att jag aldrig tagit mig till Pride och stöttat "mina egna".
I vilket fall som helst (nu när vi ändå är inne på HBT-temat) så läste jag denna artikel igårkväll med sverigedemokraten Willy Kristiansson och började skratta så där ironiskt och hånfullt, samtidigt som jag förfäras över vilka idéer och ideologier en del människor har.
Okej. Avloppssex. Jag köper det. Packa bajs, avloppssex eller stock-i-brunögat. Fine. Kalla det vad du vill (kärt barn har många namn sägs det ju). Men fortfarande - varför är det inte vackert att älska? Kärlek som kärlek. Sen hur folk har sex är väl upp till dem och ingen annan? Kärlek mellan samkönade är lika vackert som kärlek mellan två heterosexuella människor. Se till kärleken mellan två människor så inser du hur vackert det är istället för att vara så jävla trångsynt.
Gaaaah! När ska denna förbaskade parallell mellan homosexuella och pedofiler dö ut???
Att vara HBT-person betyder inte att jag skadar någon. Jag älskar. Älskar en människa av samma kön eller känner, som transperson, att du är i fel kropp. Men att utföra sexuella handlingar mot ett barn, det är sjukt. Låt gå om en pedofil har sina sjuka tankar för sig själv men att frivilligt utnyttja ett barn och förstöra hela dess liv, det är fan inte okej. Men bara för att jag är homosexuell skadar jag ingen?! Där är kärleken ömsesidig.
Att vara HBT-person betyder inte att jag skadar någon. Jag älskar. Älskar en människa av samma kön eller känner, som transperson, att du är i fel kropp. Men att utföra sexuella handlingar mot ett barn, det är sjukt. Låt gå om en pedofil har sina sjuka tankar för sig själv men att frivilligt utnyttja ett barn och förstöra hela dess liv, det är fan inte okej. Men bara för att jag är homosexuell skadar jag ingen?! Där är kärleken ömsesidig.
Ahaaa. Det är alltså en kostnadsfråga??? Vi HBT-personer har helt enkelt blivit för många så det är för dyrt att lobotomera alltihop? Man skulle tagit tag i denna epidemi tidigare, precis som digerdöden, innan den attackerar hela samhället och sprider sig likt ett zombievirus. Smart........
Ja, vad ska man säga? Det är precis sådana människor som denna Willy Kristiansson jag önskar själv får ett HBT-barn så han förstår att livet inte är så jävla svartvitt. Fast stackars barn att behöva växa upp med en sådan fördomsfull och hatisk människa och kanske aldrig våga leva ut vem hen är?
Samtidigt som Kristiansson pratar om homosexuella som om vi vore en smutsig fläck på gatan så dog Maurice Mjomba i Tanzania för några dagar sedan för att han som homoaktivist arbetade för homosexuellas rättigheter. Han blev bunden och misshandlad till döds med sitt könsorgan avskuret.. Så. Jävla. Hemskt.
Att gå och hålla hand mitt på ljusa dan bland massa folk kanske är en självklarhet för dig men det är det inte för alla. Tyvärr.
2012-06-27 » 18:18:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (57)
Pussen och jag, som jag skrivit tidigare, håller aldrig hand när vi är ute tillsammans. Eller håller om varandra så där puttinuttigt som vissa kärlekspar gör. Det känns bara… fel. Tyvärr.
Något jag dock blev irriterad över var att sist vi skiljdes åt (när jag åkte till Dalarna) och inte skulle komma att ses på flera veckor så säger han ”vi säger hej då här hemma, jag orkar* (= vill inte bli uttittad) inte pussas vid tåget.”
Ehhh? Det är inte precis att vi ska behöva smussla eller SKÄMMAS över att vi är ett par??? Bara för att vi är homosexuella betyder inte det att inte vi kan visa vår kärlek öppet. Men istället blev det alltså något slags kyligt farväl. Ni vet: kul att träffas… vi ses… vi har inte alls varit tillsammans i snart fyra år… kraaam…
Vi älskar. Vi känner kärlek. VI ÄR ETT PAR. Jag vill att vi öppet ska kunna visa det. Jag vill också stå ute i regnet och kyssas utan att någon ska titta konstigt eller att vi ska behöva tänka att någon kanske blir äcklad eller arg.
Men det hela handlar om mod. Det är läskigt. Läskigt att ta steget ut och faktiskt öppet våga visa sin kärlek till en person av samma kön. Det är någon slags rädsla över att bli uttittad, få glåpord kastad över sig eller till och med eventuella slag mot sig, man vet ju aldrig med folk?
Men någon måste våga, för att öka toleransen och få alla att inse att all kärlek är fin kärlek. Men ja, det handlar just bara om det – att våga.
Att bli mobbad för att stå upp för den man är som att bli spottad i ansiktet
2012-05-24 » 14:02:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (30)
Tycker att du, du och duuu ska ta dig två minuter till att läsa DENNA debattartikel, som Hugo Andersson har skrivit.
GO HUGO, säger jag. Ta ingen skit!
Blir dock lite ledsen när han skriver: "Jag är inte stolt över att vara bög, hade jag kunnat ändra på det så hade jag gjort det. Men nu är det som det är och det är bara att gilla läget".
Jag har också varit där. I någon slags förnekelse. Att jag inte skulle kunna vara stolt i mig själv bara för att jag är bög, och att om jag skulle kunnat ändra på det så skulle jag gjort det. Men vet ni vad? FUCK THAT!
Vi HBT-personer är precis som alla andra. Vi skiter. Vi äter. Vi andas. Precis som icke-HBT-personer. Det är inte upp till oss att VILJA vara stolta i oss själva, för det är vi. Jag älskar mig själv. Det är upp till andra, mer trångsynta personer, att acceptera att kärlek är vackert och unikt oavsett vilket kön man förälskar sig i. Att göra narr av någon annan utifrån dennes sexuella läggning är enbart bevis på hur osäker du själv är som människa.
All kärlek är vacker kärlek och jag älskar vem jag vill, så det så. Var stolt i dig själv!
Jag är bög på deltid
2012-03-19 » 18:06:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (36)
Fick för ett tag sedan en sådan rolig kommentar jag inte riktigt kunna släppa och som jag skrattat vansinnigt mycket åt.
Om jag verkligen är GAY eller om det är "en image jag skapat för att locka läsare". HAHAHAHA.
En del verkar faktiskt tro att detta med "att vara gay" är något som är inne just nu för tillfället. Som om det är någon modetrend som kommer och går och om fyra år är det sååå 2012 att vara gay.
Skulle jag då ljuga om hela mitt liv? Gå igenom den jobbiga "komma ut"-processen, för det är ju coooolt att vara gay? Låtsas älska en karl jag egentligen inte älskar bara för att det är hett som fan att vara bög just nu? Skulle jag älska schlagermusik bara för att höja min så kallade "bögimage" till skyarna? Skulle jag gå på bögklubb bara för att det gör ju alla andra som spelar bögar?
Nej, Johanna. Jag är bög. En fullblodad bög på heltid, inklusive helger. Puss.
Går väl över..
Är bög synonymt med sämre förälder?
2012-02-17 » 15:00:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (59)
Jag har länge haft en dröm. En dröm att vara ung pappa. Vet inte varför men jag känner bara att jag vore en skitcool och skitbra farsa.
Men som ni vet är jag bög (tappa inte hakan nu va). Så ja. Det är lika bra att släppa den tanken. Jag får satsa på att bli en medelålders, asfrän bögfarsa istället någon gång i framtiden.
Vad tycker ni? Ska bögar få adoptera eller inte?
Jag känner flera, bland annat släkt, som tycker att det är fel att vara bög och vilja skaffa barn. Att det är elakt mot barnet. Att barnet skulle ta skada (???).
Jag förstår inte alls grejen. Oavsett om ett barn har HBT-föräldrar eller inte så är det viktiga att barnet känner sig älskad och inte hurvida föräldrarna är av samma kön eller inte?! Och en HBT-person som får kämpa för att skaffa barn är en person som verkligen vill ha barn och som kommer kunna ge mycket kärlek. En del säger även att man aldrig kan älska ett adoptivbarn lika mycket som ett biologiskt barn. Men det tror jag inte alls på. Jag vill ha både ett biologiskt barn och ett adoptivbarn, och jag skulle älska båda lika mycket; det är jag säker på.
Om sen, som en del folk säger, barnet skulle bli mobbat och utfryst för att barnet har homosexuella föräldrar - då sitter väl inte problemet i familjen utan i samhällssynen? Jag skulle rocka som gaypapa. Jag skulle visa alla att min kärlek till mitt barn är minst lika stor och härlig som andras. Och jag skulle aldrig låta mitt barn bli utsatt för mobbning för att barnet har mig, homosexuell och stolt, som förälder. ALDRIG.
Medan samhället är fast i stenhåldern och vägrar ta emot vårt "bögblod" (jo det är ju tydligen skillnad på bög- och ickebögblod) dör folk av blodbrist
2012-02-05 » 19:24:38 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (63)
Vi bögar (förlåt: män-som-har-sex-med-män, som det så fint heter) får numera ge blod MEN, på ett villkor; vi får inte ha haft sex på ett år.
Ta-mig-baklänges. Nej förlåt. Dra mig baklänges skulle det vara. Hur töntigt är inte detta??? Jag blir förbannad.
Jag vill bli blodgivare. Jag skulle kunna fylla i formuläret och ljuga om att jag inte vore bög, enbart för att få ge blod. Men varför ska jag ljuga om min identitet? Vem jag är? Vad har de och göra med vem jag har sex med och inte?
Att vi bögar skulle löpa 50 gånger så stor risk för att drabbas av HIV, och att det är i det "faktumet" varför vi inte får ge blod, är ett jävla myteri. Jag lever i ett monogamt förhållande sedan tre år tillbaka och har enbart sex med min karl, vad löper jag för risk för HIV? Inte så att HIV hoppar fram bakom ett hörn och bara "Ohhh en bög på honom". En heterokille som sexar runt oskyddat med olika tjejer varje helg däremot, där har vi en riskfaktor för HIV. Men han får ge blod såvida han haft sex med samma tjej de senaste tre månaderna (medan vi bögar får inte ha sex ALLS på ett år).
Pa. Te. Tiskt.
Prayers For Bobby - AIDS: "The Gay disease" (fuck that)
2011-08-09 » 20:02:01 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (40)
Varning för spoliers, men Prayers For Bobby (filmen jag grät till på tågresan) är en sevärd, verklighetsbaserad dramafilm som borde visas på alla skolor. Se den med din älskade. Med familjen. Med dig själv, en skål popcorn och en drös med näsdukar. Eller varför inte med mormor? Bara se den! Genom att titta på Prayers For Bobby bidrar du till att minska fördomarna gentemot HBTQ-personer.
Prayers For Bobby handlar om just det jag skrev om för några dagar sedan - att inte accepteras av sitt eget kött och blod för den man är. En film som tar upp just det här med att ens egen familj sviker då du har hjärta att kunna älska och känna kärlek till en annan levande människa som är av samma kön och en familj som aldrig kan acceptera dig för den du är förrän det är försent. Det skär i mitt homohjärta att se denna film. Det gör ont när jag tänker - det där hade kunnat vara jag. Det svider utavhelsicke när jag tänker på hur många som faktiskt får stå ut med detta - att inte accepteras för den man är och att det till slut kommer till en gräns där man inte orkar mer och enda utvägen är självmord. Inte konstigt kanske när ens egen moder ser sin son som lortig. Som om han släpat hem världens smutsigaste katt och dragit på sig en äcklig sjukdom och att han numera är en synd av bibeln. Till och med på begravningen av Bobby står prästen och smutskastar Bobby och hans "synd". Synden att kunna älska.
Citat ur filmen jag fastnade extra mycket för.
Psykologen: So you THINK you're homosexual? Bobby how many girls have you been with? No sexual relations? Then how do you know for sure? Do you WANT to be homosexual?
Varför måste man ha sexuell kontakt med tjejer för att vara säker på om man är bög eller inte? HATAR det argumentet: "men om du inte haft sex med en tjej hur kan du då vara säääker?". Ingen VÄLJER vem de vill vara; du är den du är!
Bitchmamman: Look at what you're wearing. And I told you time after time to not do the thing with your arm (armen i sidan you know?), it makes you look like a girl!
Bobby: I've always dressed like this?
Mamma: No you haven't!! It's got worse!
Som om homosexualitet satt i klädstilen och en hand-i-höften..
Bobby: It feels good when I'm with David. But if he touches me in public. Or God forbidden kisses me. I pull away. I feel ashamed!
Mamman: Because you know it's wrong!
Bobby: Because YOU told me it's wrong!
Mamman: It's not me it's the bible.
Bobby: It's NOT the bible! It's you! Why can't you admit that? Why can't you admit what I am?!
Mamman: What you've become.
Bobby: What I AM! Accept me for who I am!
Mamman: I won't have a gay son.
Se filmen. Bli berörd. Reagera. Reflektera. Och kommentera gärna dina egna tankar kring det hela.
Prayers For Bobby handlar om just det jag skrev om för några dagar sedan - att inte accepteras av sitt eget kött och blod för den man är. En film som tar upp just det här med att ens egen familj sviker då du har hjärta att kunna älska och känna kärlek till en annan levande människa som är av samma kön och en familj som aldrig kan acceptera dig för den du är förrän det är försent. Det skär i mitt homohjärta att se denna film. Det gör ont när jag tänker - det där hade kunnat vara jag. Det svider utavhelsicke när jag tänker på hur många som faktiskt får stå ut med detta - att inte accepteras för den man är och att det till slut kommer till en gräns där man inte orkar mer och enda utvägen är självmord. Inte konstigt kanske när ens egen moder ser sin son som lortig. Som om han släpat hem världens smutsigaste katt och dragit på sig en äcklig sjukdom och att han numera är en synd av bibeln. Till och med på begravningen av Bobby står prästen och smutskastar Bobby och hans "synd". Synden att kunna älska.
Citat ur filmen jag fastnade extra mycket för.
Psykologen: So you THINK you're homosexual? Bobby how many girls have you been with? No sexual relations? Then how do you know for sure? Do you WANT to be homosexual?
Varför måste man ha sexuell kontakt med tjejer för att vara säker på om man är bög eller inte? HATAR det argumentet: "men om du inte haft sex med en tjej hur kan du då vara säääker?". Ingen VÄLJER vem de vill vara; du är den du är!
Bitchmamman: Look at what you're wearing. And I told you time after time to not do the thing with your arm (armen i sidan you know?), it makes you look like a girl!
Bobby: I've always dressed like this?
Mamma: No you haven't!! It's got worse!
Som om homosexualitet satt i klädstilen och en hand-i-höften..
Bobby: It feels good when I'm with David. But if he touches me in public. Or God forbidden kisses me. I pull away. I feel ashamed!
Mamman: Because you know it's wrong!
Bobby: Because YOU told me it's wrong!
Mamman: It's not me it's the bible.
Bobby: It's NOT the bible! It's you! Why can't you admit that? Why can't you admit what I am?!
Mamman: What you've become.
Bobby: What I AM! Accept me for who I am!
Mamman: I won't have a gay son.
Se filmen. Bli berörd. Reagera. Reflektera. Och kommentera gärna dina egna tankar kring det hela.
I don't give a fu*k who you sleep with - lets go pride!
2011-08-04 » 13:38:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (23)
I Pride-tider som dessa tänkte jag att ett "homoinlägg" skulle passa bra.
I serien Pretty Little Liars så är en av karaktärerna, Emily, gay (säg vilken serie som numera INTE har en gaykaraktär??). Hennes familj är mer av en överklass-familj med en militärfarsa och en mamma som verkar vara hemmafru. Emily bestämmer sig i vilket fall som helst för att komma ut inför sin familj innan de får reda på det genom någon annan (exakt samma visa jag gjorde när jag kom ut). Pappan accepterar att dottern är gay men mamman blir äcklad. Du kan riktigt se avskyn i hennes ögon. Hur smutsig hon tycker att hennes dotter blivit. Och ur sig vräker hon: "I'm not okay with it. The whole thing makes me sick. Sick to my stomach!"
Det skär i hjärtat. Okej att det är film. Men just den frasen får mig att må illa. På riktigt. Tänk att det faktiskt finns de som har det så. En icke-accepterande familj. En familj som inte älskar en för den man är? En familj som inte stöttar en i kärlekens tecken utan tar avstånd för att du älskar en annan människa av samma kön. Är det ens rimligt att kalla dessa personer för familj? Hur kan ens eget kött och blod svika en och bli äcklad av vacker kärlek?! Ens egen familj ska älska en för den man är - inte för vem personen-i-sin-tur älskar.
Att komma ut som HBTQ-person är ingen dans på rosor. Det är inte bara att säga "Hey I'm gay" och sen tro att alla ska komma och ge oss en klapp på kinden. Det är en process som behöver gro. Som behöver tid. Och som viktigaste av allt själv behöver kärlek. Att ta steget ut och öppet vilja säga: jag är gay - love it or hate it. Det kräver en massa mod. Och jag själv kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte hade haft så förstående och accepterande människor runtomkring mig som jag har.
Nästa år ska jag bannemig vandra i Prideparaden och visa mitt stöd. Skam att jag, som kallar mig själv för gaybloggare, inte varit på Pride ännu.
I serien Pretty Little Liars så är en av karaktärerna, Emily, gay (säg vilken serie som numera INTE har en gaykaraktär??). Hennes familj är mer av en överklass-familj med en militärfarsa och en mamma som verkar vara hemmafru. Emily bestämmer sig i vilket fall som helst för att komma ut inför sin familj innan de får reda på det genom någon annan (exakt samma visa jag gjorde när jag kom ut). Pappan accepterar att dottern är gay men mamman blir äcklad. Du kan riktigt se avskyn i hennes ögon. Hur smutsig hon tycker att hennes dotter blivit. Och ur sig vräker hon: "I'm not okay with it. The whole thing makes me sick. Sick to my stomach!"
Det skär i hjärtat. Okej att det är film. Men just den frasen får mig att må illa. På riktigt. Tänk att det faktiskt finns de som har det så. En icke-accepterande familj. En familj som inte älskar en för den man är? En familj som inte stöttar en i kärlekens tecken utan tar avstånd för att du älskar en annan människa av samma kön. Är det ens rimligt att kalla dessa personer för familj? Hur kan ens eget kött och blod svika en och bli äcklad av vacker kärlek?! Ens egen familj ska älska en för den man är - inte för vem personen-i-sin-tur älskar.
Att komma ut som HBTQ-person är ingen dans på rosor. Det är inte bara att säga "Hey I'm gay" och sen tro att alla ska komma och ge oss en klapp på kinden. Det är en process som behöver gro. Som behöver tid. Och som viktigaste av allt själv behöver kärlek. Att ta steget ut och öppet vilja säga: jag är gay - love it or hate it. Det kräver en massa mod. Och jag själv kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte hade haft så förstående och accepterande människor runtomkring mig som jag har.
Nästa år ska jag bannemig vandra i Prideparaden och visa mitt stöd. Skam att jag, som kallar mig själv för gaybloggare, inte varit på Pride ännu.
Var stolt för den du är
2011-05-24 » 19:18:25 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (58)
Baaah. Jag är en sån fjomp ibland. Jag skrev tidigare om All Kärlek Är Bra Kärlek, hur svårt jag tycker det är att pussas offentligt och hur pussen mer kan kännas som "min bästa vän" när vi är ute. Offentligt visar vi inte vår kärlek på samma sätt som hemma i vår egen lilla fjärtlya där det flera gånger i timmen kan sägas hur fin den andre är, hur mycket vi älskar varandra och hur glad jag/han är för att den andre finns i mitt/hans liv.
När pussen och jag var ut och gick tidigare idag flög något i mig, luften kändes så där ren och fräsch och jag tog pussens hand. Bara så där. Utan att tänka något särskilt på det. Så vi gick och höll hand ett tag men sen slog det mig: tänk om någon ser oss? Om någon tittar vad tänker de? Kommer de göra något? Säga något? Så släppte jag handen.
Det är verkligen skittrist. Att behöva känna någon slags rädsla över att vara den jag är. Eller det är ingen direkt rädsla. Eller? Fan jag vet inte vad det är. Töntigt är det i vilket fall som helst. Och synd. Jag älskar min puss. Och han älskar mig. Och ingen av oss skäms över vem vi är och vår sexuella läggning. Klart att vi ska kunna visa vår kärlek öppet precis som alla andra. Det gäller alla HBTQ-människor. Kärlek är kärlek och är vackert i alla dess former. Om vi alla bara inser det och vågar visa vår kärlek öppet kommer alla till slut inse det.
Det gäller bara att komma på hur. Hur man ska slå bort tanken "tänk om någon ser oss och vad gör de då?" Låt dem titta. Låt dem slänga skällsord eller yttra sig om hur äckligt det är. Innerst inne tror jag inte att någon skulle säga någon elak gliring eller göra något fysiskt. Men tanken finns där. Och kommer troligtvis alltid finnas där: TÄNK OM...
När pussen och jag var ut och gick tidigare idag flög något i mig, luften kändes så där ren och fräsch och jag tog pussens hand. Bara så där. Utan att tänka något särskilt på det. Så vi gick och höll hand ett tag men sen slog det mig: tänk om någon ser oss? Om någon tittar vad tänker de? Kommer de göra något? Säga något? Så släppte jag handen.
Det är verkligen skittrist. Att behöva känna någon slags rädsla över att vara den jag är. Eller det är ingen direkt rädsla. Eller? Fan jag vet inte vad det är. Töntigt är det i vilket fall som helst. Och synd. Jag älskar min puss. Och han älskar mig. Och ingen av oss skäms över vem vi är och vår sexuella läggning. Klart att vi ska kunna visa vår kärlek öppet precis som alla andra. Det gäller alla HBTQ-människor. Kärlek är kärlek och är vackert i alla dess former. Om vi alla bara inser det och vågar visa vår kärlek öppet kommer alla till slut inse det.
Det gäller bara att komma på hur. Hur man ska slå bort tanken "tänk om någon ser oss och vad gör de då?" Låt dem titta. Låt dem slänga skällsord eller yttra sig om hur äckligt det är. Innerst inne tror jag inte att någon skulle säga någon elak gliring eller göra något fysiskt. Men tanken finns där. Och kommer troligtvis alltid finnas där: TÄNK OM...
I was born this way ♥
Think outside of the box
2011-05-18 » 15:08:42 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (30)
Tänkvärda ord min stamcell (moder) har uppsatt på kylskåpet.
En smiize:ande (Top Model-missbruk) homoson med konstiga putläppar och manboobs.
Man blir så när man är bög. Det tillhör liksom sjukdomsförloppet. Att börja puta med läpparna, sminka sig, klä sig i tjejkläder, gå ner i tonläge och få Barbie-röst samt porra sig ... Akta er. Det smittar.
Tänk att det bara är 21 år sedan homosexualitet togs bort från WHO:s lista över sjukdomar. Men ändå står vissa fast vid att det är en sjukdom. Tragiskt. Patetiskt. Skott-i-pannan. Sjukdom my ass, it's löööve.
En smiize:ande (Top Model-missbruk) homoson med konstiga putläppar och manboobs.
Man blir så när man är bög. Det tillhör liksom sjukdomsförloppet. Att börja puta med läpparna, sminka sig, klä sig i tjejkläder, gå ner i tonläge och få Barbie-röst samt porra sig ... Akta er. Det smittar.
Tänk att det bara är 21 år sedan homosexualitet togs bort från WHO:s lista över sjukdomar. Men ändå står vissa fast vid att det är en sjukdom. Tragiskt. Patetiskt. Skott-i-pannan. Sjukdom my ass, it's löööve.
Gay-Halv Åtta Hos Mig
2011-02-15 » 20:19:50 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (55)
Kanske överreagerar jag. Kanske inte.
Men är jag ensam om att tycka att "gay-veckan" på Halv Åtta Hos Mig är supertöntigt?
Vad är det för trams? Då kan vi lika väl börja med "Välkommen till Halv Åtta Hos Mig, denna vecka är det invandrarvecka". Eller varför inte matlagningsvecka för kortväxta?
Är vi annorlunda mot andra människor? Är det vad man vill få fram? Eller vill man visa: "HBT-personer är som vilken annan människa som helst"? Or what? Lagar homosexuella konstigare mat än andra? Kan inte vi socialisera oss med heterosexuella människor utan måste istället visas upp som en minoritetsgrupp? "Men hoppsan Kerstin, bögarna och flatorna kan tydligen också laga mat." Fjoll!
Nej. Kanske borde jag bjuda in till gayfika. Eller en "var gay med mig"-stund. Jag menar. Vi HBT-personer är ju så förjävla annorlunda mot "normala" människor. Speciellt när det kommer till matlagning.
Men är jag ensam om att tycka att "gay-veckan" på Halv Åtta Hos Mig är supertöntigt?
Vad är det för trams? Då kan vi lika väl börja med "Välkommen till Halv Åtta Hos Mig, denna vecka är det invandrarvecka". Eller varför inte matlagningsvecka för kortväxta?
Är vi annorlunda mot andra människor? Är det vad man vill få fram? Eller vill man visa: "HBT-personer är som vilken annan människa som helst"? Or what? Lagar homosexuella konstigare mat än andra? Kan inte vi socialisera oss med heterosexuella människor utan måste istället visas upp som en minoritetsgrupp? "Men hoppsan Kerstin, bögarna och flatorna kan tydligen också laga mat." Fjoll!
Nej. Kanske borde jag bjuda in till gayfika. Eller en "var gay med mig"-stund. Jag menar. Vi HBT-personer är ju så förjävla annorlunda mot "normala" människor. Speciellt när det kommer till matlagning.
All kärlek är bra kärlek
2011-01-05 » 11:18:52 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (47)
Till att börja med: jag får be om ursäkt för pussens frisyr och skäggighet. Men han påstår att han passar i skägg och att han är "extremt manlig då." (hahaha).
Något jag tycker är trist med homosexualitet är att det fortfarande inte är helt accepterat. Det gör att det många gånger är svårt att visa sin kärlek öppet för sin big love. Man går på stan, ser hur alla ser så där puttinuttiga ut och håller hand medan en annan går på stan som om pussen vore min bästa vän.
Det har blivit bättre. I början av vårt förhållande så var vi aldrig puttinuttiga när vi var ute. Idag kan vi pussas öppet, men det blir en sådan... kort och okänslig puss ihopp om att: "ingen såg va?" Det är lättare sagt än gjort; att säga "vi ska bannemig visa världen att vi också får visa vår kärlek öppet."
Med tanke på att man för 30 år sedan ansåg att homosexualitet var en sjukdom så har det skett en drastisk förändring. Men jag är glad att jag är homosexuell i Sverige. För om det är något land man som homosexuell ska kunna trivas och visa sin kärlek öppet i (även om homofoberna är många) - då är det nog här. Utan rädslan att bli smutskastad av samhället och hängd.
För att kunna ta steget att vara puttinuttig på stan som HBT-person måste man bara se det som: all kärlek är bra kärlek. Och skit i vad andra tycker, tänker och säger. Ta ingen skit.
Något jag tycker är trist med homosexualitet är att det fortfarande inte är helt accepterat. Det gör att det många gånger är svårt att visa sin kärlek öppet för sin big love. Man går på stan, ser hur alla ser så där puttinuttiga ut och håller hand medan en annan går på stan som om pussen vore min bästa vän.
Det har blivit bättre. I början av vårt förhållande så var vi aldrig puttinuttiga när vi var ute. Idag kan vi pussas öppet, men det blir en sådan... kort och okänslig puss ihopp om att: "ingen såg va?" Det är lättare sagt än gjort; att säga "vi ska bannemig visa världen att vi också får visa vår kärlek öppet."
Med tanke på att man för 30 år sedan ansåg att homosexualitet var en sjukdom så har det skett en drastisk förändring. Men jag är glad att jag är homosexuell i Sverige. För om det är något land man som homosexuell ska kunna trivas och visa sin kärlek öppet i (även om homofoberna är många) - då är det nog här. Utan rädslan att bli smutskastad av samhället och hängd.
För att kunna ta steget att vara puttinuttig på stan som HBT-person måste man bara se det som: all kärlek är bra kärlek. Och skit i vad andra tycker, tänker och säger. Ta ingen skit.
The Kids Are Allright
2010-12-02 » 14:28:46 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (17)
The Kids Are Allright antyder - precis som filmtiteln - att barnen mår bra, oavsett om föräldrarna är homosexuella eller inte.
Något seg men en fin dramakomedi. Visar upp en helt "normal" (då det inte finns något som är normalt eller onormalt) familj, där två barn har två mammor, ett lesbisk par, istället för samhällsnormen; mamma, pappa, barn. Barnen vill veta vem deras spermadonator (pappa) är och uppsöker honom.
En liten fundering bara; vem blir vad? Föräldrarna alltså. Okej. Man kan ju inte säga pappa till sin mamma. Likväl som att mina barn inte kommer kalla mig för mamma. Hoppas jag. Men hur det blir då? Pappa 1? Pappa 2? Pappsisar? Om de säger pappa lär ju båda föräldrarna titta?
Think outside of the box
2010-11-09 » 09:42:38 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (12)
Min vackra mami visade mig en fin artikel hon hade klippt ut ur någon tidning:
"Jag är lycklig över min homo-son
"Jag är lycklig över min homo-son
Jag är en 47-årig kvinna, lycklig och separerad sedan 12 år. Jag har två vuxna barn, en pojke och en flicka. Dottern är heterosexuell och sonen homosexuell.
Möter i mitt dagliga liv olika människors åsikter om min son. En del tycker synd om mig för att jag har en homosexuell son. En del är chockerade och säger att bara inte min son kommer nära "dom", så är det okej. En del människor försöker "trösta" mig med att sonens läggning är en sjukdom!
Jag vill berätta för alla att jag är jättelycklig över min son. Han är en empatisk, fin människa. Han är begåvad, fick alltid höga betyg i skolan och nu har han en hög tjänst och lever lycklig med en man.
Min heterosexuella dotter lever med en man som misshandlar henne. Jag försöker hjälpa henne, och försöker få henne att bryta med mannen.
Försök förstå att allt inte är så enkelspårigt i livet." 'Marianne'
Möter i mitt dagliga liv olika människors åsikter om min son. En del tycker synd om mig för att jag har en homosexuell son. En del är chockerade och säger att bara inte min son kommer nära "dom", så är det okej. En del människor försöker "trösta" mig med att sonens läggning är en sjukdom!
Jag vill berätta för alla att jag är jättelycklig över min son. Han är en empatisk, fin människa. Han är begåvad, fick alltid höga betyg i skolan och nu har han en hög tjänst och lever lycklig med en man.
Min heterosexuella dotter lever med en man som misshandlar henne. Jag försöker hjälpa henne, och försöker få henne att bryta med mannen.
Försök förstå att allt inte är så enkelspårigt i livet." 'Marianne'
Rädd för att framstå som feminin?
2010-08-18 » 11:49:09 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (9)
"Många av de homosexuella män som jag känner är också väldigt manliga, vissa på ett sätt att ingen någonsin skulle få för sig att misstänka att de är gay. Det är ju så att världen tror att OM man är gay, ja då ska man också vara på ett speciellt sätt. Så är det ju inte. Alla är vi olika, oberoende av vilka 'sexual preferences' som vi har, och jag tror inte att homosexuella män är mer benägna att vara "feminina" än vad straighta män är. Det är nog snarare så att många heterosexuella män är mer måna om att inte framstå som feminina, av rädslan för att inte verka manliga nog, och kanske eventuellt också för att undvika att uppfattas som gay. Tyvärr. Det här är ju bara vad jag tror, men jag tvivlar ju starkt på att det på något sätt skulle vara manligare att vara heterosexuell, än vad det är att vara homosexuell. Man ska helt enkelt våga vara sig själv och den man är, i alla lägen. DET är manligt i mina ögon." Hellojuno
Kloka ord. En kommentar att tänka över.
Kloka ord. En kommentar att tänka över.
Brutally honest?
2010-08-15 » 12:30:57 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (23)
Hur mycket är okej att "ljuga" om sin sexualitet? 
Det första jag säger när jag kommer till en arbetsplats är inte ”Hej jag heter Christoffer, och jag är bög.”
Om de sedan frågar om jag är bög, då ljuger jag inte. Eller om de addar mig på Facebook, har läst bloggen, etc. Givetvis ljuger jag inte.
Dock när de frågar om jag har flickvän så svarar jag nej, och ingenting mer. Är det en lögn? Jag svarar trots allt på frågan; jag har ingen flickvän utan pojkvän.
Vad hade ni gjort? Hade ni sagt "Jag har ingen flickvän men en pojkvän" eller bara sagt nej?
Detta skrev jag för flera månader sedan, när jag jobbade i Leksand. Men det nya jobbet har det varit helt annorlunda på; det föll sig naturligt att när de frågade vart jag bodde, etc. så blev det "Bor tillsammans med min pojkvän." Varför hålla på att smussla? Det är bara drygt. Rätt roligt hur det kan ändras på bara några månader. Förut hade jag svårt att säga det rakt ut (även om jag är helt öppen och driver denna blogg) men just att säga rakt ut "Jag är bög och har pojkvän" har en viss tabu över sig så.. Strongt om jag får säga det själv!
