2009-06-16 » 15:07:17 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (10)

Pride-i-Shanghai



Är det inte skrämmande/tragiskt? För första gången har Kina (Peking/Shanghai) firat Pride, och ändå var det svårt att få det att lyckas utan alla fördomar! Några politiska inslag kunde de inte ha med, eftersom då hade kinesiska myndigheter gått i taket.



"I Kina är homosexualitet lagligt och 2001 avskrevs det även från listan av psykiska sjukdomar. Samkönade äktenskap är ännu inte tillåtet."
    Vi klagar på mycket här i Sverige, och HBT-personer är inte bättre. Det klagas på samkönade förhållanden och att våra rättigheter ska förbättras. Jag tycker att vi HBT-personer inom Sverige och norden i stort bemöts med respekt, precis som många nästintill alla andra - det vill säga att de mänskliga rättigheterna uppnås! Inte alltid så klart, men så är det överallt; kommer alltid finnas människor som inte tolererar eller accepterar vissa saker. Såsom att homosexualitet smittar, att vi skulle vara sämre förebilder och föräldrar, att det är vårt fel att HIV finns, etc. Men tänk att för nio år sedan ansåg man i Kina att homosexualitet var en psykisk sjukdom. Vi tycker här i Sverige att det har gått långsamt och att det inte alls var länge sedan som det togs bort från listan över psykiska sjukdomar; året var 1979 om jag inte minns fel, men inte helt säker. Vi är oerhört toleranta och framåtgående om man jämför länder emellan! Vi har alltså utvecklats på denna front tjugo år längre, och mycket snabbare! Tjugo år, det är väldigt länge med tanke på att det berör mänskliga rättigheter.



Nu sedan maj 2009 kan även två personer av samma kön ingå äktenskap och inte enbart ingå registrerat partnerskap som man har kunnat tidigare här i Sverige. Undra när Kina kommer komma så långt. Men ändå, ett steg framåt är att de har haft pride; det gör att myndigheterna förhoppningsvis ser att de är som alla andra. Förhoppningsvis!

cl

2009-05-31 » 21:24:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (19)

(Inte jag som skrivit detta - utan detta skrev Gustav åt mig för exakt två år sedan).


Idag är en speciell dag; eller speciell för mig. Speciell för dig? Nej, inte mer än att din mor firar Mors Dag. Eventuellt att du firar födelsedag, namnsdag eller liknande. Men jag firar något annat - jag firar idag att jag vågar stå för den jag är, att jag inte lever i skuggan.



För exakt två år sedan (kolla publiceringstiden, precis rätt klockslag!); satt jag, syster och mamma i soffan och tittade på TV och det var något reportage/program om HBT-personer. Mamma vänder sig om och säger till mig "Christoffer, du har aldrig sagt vilken läggning du har." Jag blev obekväm i situation, andades fortare och blev illröd i ansiktet och svarade "Vad vill du höra? Vad gör dig lycklig?" Mamma tittar på mig fundersamt och säger något i stil med "Jag är lycklig om du är lycklig, oavsett vad du väljer." Dessa ord sitter än idag kvar i mitt hjärta; för det var detta tomrum som jag så länge velat skrika ut och som plågat mig något hemskt som jag äntligen fick fyllt med en tjock "dus" av kärlek. De flesta av mina vänner visste om min läggning och ryktet i Leksand spreds fort, så det var dags att min familj fick veta om att jag är homosexuell. Min syster som då inte alls var stor sade "Jag älskar dig även fast du gillar killar", och det gjorde att man inte kunde annat än fälla en tår.

(Min födelsedag för två år sedan - heteronormativ kille som såg oskyldigt söt ut)


Idag, två år senare, vet hela Leksand (alla som har två öron att lyssna med - då rykten sprids fortare än vad skiten du skiter ut rinner iväg till reningsverket) om min sexuella läggning och även hela min släkt. Alla har tagit det bra, även om det kanske har kommit som en chock för vissa. Jag bryr mig inte längre om fördomar gentemot oss homosexuella och jag driver en gayblogg som jag är oerhört stolt över och som har drivit mig framåt här i livet. Jag får utlopp för mina tankar och känslor - det är inte annat än underbart. Jag älskar mitt liv, och vem kan göra annat än älska gaymasen?

cl

2009-05-23 » 22:18:37 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (8)

När jag och Adam skulle ut på picknick igår uppstod nästan som en liten klump i magen - vad tyder detta på tänkte jag; vad är det som gör att jag känner mig obekväm? Jo, svaret är givet. Det är att vi är två killar - ett kärleksfullt (homosexuellt) par - som går på picknick. Min tanke var "Vad ska folk tänka? Bryr de sig?" Jag har töntiga tankar ibland, det är egentligen ingenting att bry sig i. Varför skulle någon bry sig i vår kärlek? Men egentligen så blir det automatiskt att man tänker så. Jag och Adam hade gärna velat ta en pussbild vid muren med utsikten över Skövde bakom - men nej, folk befann sig där så då gjorde vi inte det. Vad beror det på? Rädsla tror jag. Eller kanske inte riktigt rädsla, men något närliggande. Man kanske inte vill göra folk äcklade? Vad vet jag. Innerst inne tror jag inte att de skulle bli äcklade; men det var äldre par där också och de tror inte jag är lika accepterande gällande homosexualitet, men det kanske bara är en fördom jag har.



Detta släppte dock lite senare, speciellt när vi hittade vår egen lilla plats där vi kunde vara ensamma, mysa och ta kort. Men jag hoppas innerligt att det inom kort ska kännas naturligt att kunna gå på picknick med sin kärlek utan att jag ska behöva bry mig i vad andra tycker och tänker - jag är en fri människa och bryr mig egentligen inte i vad folk tänker. Jag driver som sagt en gayblogg och är väldigt öppen med min läggning - vad har jag då att skämmas över? Stolt bög, det är jag. Då bör jag stå för det hela tiden, faktiskt.

cl

2009-05-18 » 16:27:55 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (5)

Malena Ernman sade i radion att hon (och ett till land tror jag) var den enda artist av de som var med i Eurovision som stöttade pridefestivalen som hölls i Moskva samma dag som Eurovision - "På lördag är jag också gay; klart alla ska ha samma rättigheter." Förresten Malena, skål på den! Jag var också gay i lördags!

Detta hörde jag på radion idag när jag var på praktiken. Väldigt bra sagt av denna kloka kvinna! Tänk vilka skillnader det är världen emellan - vi som lever som öppet homosexuell här i Sverige klagar ibland, men det borde vi inte göra. Vi slipper få vårt anus ihopklistrat, vi slipper bli hängda och flera andra hemska incidenter som händer världen över. Det enda som man inte kan undgå det är fördomar, blickar och liknande. Vi har nästintill samma rättigheter som vilka andra människor som helst; och det är så vi vill att vårt samhälle ska se ut, att alla är lika mycket värda.

cl

2009-05-16 » 10:24:09 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (6)

Genusperspektiv - Manligt/kvinnligt
Vad avgör vad som är speciellt manligt respektive kvinnligt? Vem sätter dessa normer och stämplar?

Det finns många paranteser gällande detta - vart drar man strecket? Om jag lekte med barbiedockor istället för bilar när jag var liten, hamnar jag då direkt i facket som HBT-person? Bara för att jag alltid har varit med nästan enbart tjejer, gör det mig till bög? Kanske en bidragande faktor, men inte enbart.

Jag gillar verkligen inte människor som inte skulle kunna klä sin son i rosa - vad är det för fel med det? Rosa är en färg, inte en stämpel för något annat och absolut inte typiskt tjejigt. Det är vi som sätter upp dessa samhällsnormer. En vän till mig, Märta, hennes mamma gick emot detta och satte på sin son rosa. Folk kom fram och sade "Åh, vilken söt flicka." Hon svarade "Nej, det är en pojke." - och folk vet inte vad de ska svara, de blir förvånade. Vi tar för givet att om ett barn bär rosa, då är det en tjej. Rosa är en färg och ingen könsklassificering.

Typiskt manligt/kvinnligt enligt samhällsnormer:
- Blått för killar och rosa för tjejer.
- Naturen är för tjejer och teknik är för riktiga karlar.
- Bilar, det är en typisk killgrej. Gillar en tjej bilar måste det vara en butch!
- Balett, och dans i övrigt, är typiskt tjejigt - dansar man som kille då är absolut bög; finns ingen chans i världen att en heterokille dansar...
- Sy- och träslöjd; hur manligt är det att sitta och sy? Jag valde i alla fall syslöjd.

Och en sista tanke; undra om någon som är med i Hells Angels är bög, vilken syn det skulle vara om den personen kom ut som homosexuell. Run for your life, baby!
***
Finns fler sådana här punkter så kom gärna med förslag om ni tycker att det finns fler viktiga! Jag ska strax iväg så hinner inte skriva fler just nu. Jobb från 11 - 21.30, jag längtar! Sedan Eurovision. Puss i ljumsken!

cl

2009-05-07 » 23:36:15 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (11)

När jag kom ut som homosexuell tänkte jag ständigt på vad folk tyckte och tänkte när de såg mig. Tänkte de "Usch, där kommer den där äckliga bögen!" Eller "Åh, där är han den modiga killen som står upp för vem han är, och som för övrigt är förbannat snygg." Nej, vad tänker folk egentligen? Desto mer tiden har gått  så har jag mer och mer blivit bekväm i min "roll" som öppet homosexuell och därmed börjat ignorera totalt vad andra tycker om mig som person och min sexuella läggning. Gillar man inte mig, då kan man titta åt andra hållet - svårare än så är det inte. I don't give a fuck, som man kan säga i vårt härliga, liberala land.

I looove Freedom och yttrandefrihet; nästan lika mycket som en negerboll!


Visst kan det bli en obehalig känsla och stämning i vissa situationer just på grund av min läggning, vilket jag finner ironiskt. Varför är det så? Varför ska det i vissa situationer bli en pinsam tystnad om man berättar att man är bög? Eller den vanliga kommentaren "Åh, jag älskar bögar - ni är så roliga! Jag har en bögvän, du måååste träffa honom." Jaså, En bögvän? Nummer? Adress? Snopp- och rumpstorlek? Magrutor? Hårfärg? Whaaat? Ge upp. Man skaffar egna vänner och behöver inte träffa någon annans bästa bögvän; vad säger att jag skulle gilla den personen? Och vad gör oss så speciellt roliga? Okej, jag är en rolig jävel (precis som en jobbig jävel i Ballar Av Stål är jobbig!) men det gör inte alla bögar till roliga. Många av de bögar som syns kanske är snygga och roliga, men det är inte alla. Det är ungefär som att dra parallellen med att alla zigenare stjäl - är det rättvist? Det är komiskt, men inte rättvist!
***
Nej, nu flummar jag för mycket. Dags att sova för att orka med arbetsdagen från 09 - 21 imorgon. Natti!

cl

2009-05-04 » 22:51:44 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (11)

Vet personalen om att jag är bög? Bryr de sig? Varför bryr jag mig? Bryr jag mig egentligen? Spelar det någon roll?



På äldreboendet tror jag inte att allt för många vet om min sexuella läggning; bara de yngre jag arbetar med som vet om ryktena som går i Leksand och de man har som vänner på Facebook och liknande. På min praktik jag är på nu är nog första praktiken som de vet om min sexuella läggning. Jag har aldrig riktigt tänkt på det, men de som jobbar där har barn i min ålder och jag känner deras barn - så klart att de borde veta tänkte jag. Sedan fick jag veta i torsdags, på Valborg, att de hade läst min blogg och att de vet om det. Om de gillar det (min läggning och inte bloggen) eller inte, det vet jag inte - men samtidigt; jag är precis samma kille ändå. Jag skiljer på arbetsliv och privatliv; även om jag är precis samma roliga och underbara kille vart jag än är. Varför tänker jag ens på detta? Jag är den jag är, men säger inte direkt "Mitt namn är Christoffer, jag är bög och driver en gayblogg. Puss eller kram - make your choice!" Jag lever som vem som helst, beter mig som vem som helst och behandlas därutifrån - med respekt! Inte för att låta spydig, men jag är ofta väldigt uppskattad när folk träffar mig för jag är trevlig, social och bjuder på mig själv - det uppskattas!



Jag tror faktiskt inte att allt för många bryr sig om jag är bög eller inte. De kanske rycker till och tänker "Oj, jaså?" men inget mer, eller? Killar är dock värre, tyvärr. Förstår inte varför egentligen men de har ofta svårt att acceptera det. "Har du tittat på mig i duschen?" och liknande. Bara massa töntigt snack, men det är sådant man får ta.



Nej, jag är fri och uttrycker mig precis som jag vill och jag älskar faktiskt att vara bög. Jag får se en annan sida av vårt kaotiska samhälle, som många kanske aldrig ens kommer att snudda vid. Det är mystiskt och intressant, till och med lite tabubelagt fast vi lever på 2000-talet. Jag blir lika glad varje gång jag ser Märta och hennes flickvän hålla i hand på noret, pussas öppet och liknande. Jag och Adam har inte kommit så långt än, inte här uppe i alla fall.

cl

2009-05-02 » 14:15:40 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (23)

Urklipp från bloggen sanningenmåstefram - som är skriven av djupt religiösa djävular.

"Regler för våra besökare:
Vi har egentligen bara en regel, du får inte vara homosexuell.

Precis som Frälsningsarmén, Jesussajten och flertalet av Sveriges kristna församlingar så kräver även vi på denna bloggsida att du som besökare INTE är homosexuell.

Uppdaterat: För tydlighetens skull så vill jag förtydliga att detta i sanning även gäller bisexuella, män i kvinnokläder och läspiska kvinnor."

"Vi behöver dessutom inte döma någon av dessa homo-, bi-, kläd- läspsexare eftersom Gud kommer att kasta dom i helvetet senare."

Vad är detta för sinnessjuka människor? Att det ens finns personer som dessa. Jag kommenterade och skrev:

"Min pojkvän satt och skrattade åt hur patetiska ni är, jag blir mest upprörd. Tänk att vi på 2000-talet ska behöva möta trångsynta jävlar som er, det är patetiskt. Det är inte vi som är onormala - det är ni som lever kvar i er bubbla. Undra hur ni har blivit bemötta under livets gång och hur grunden till era åsikter uppstod - tragisk barndom? Mobbad? Vad?

Ni är inte friska, inte någon stans. Men ni är djupt välkomna hem till mig på en bloggfika om ni är sugna - kanske kan diskutera detta över lite te och bulle?

Om det nu inte är ni som skriver utan enbart ett skämt, då är det lika tragiskt. Men jag hoppas innerst inne att det är ett skämt - annars är ni mer eller mindre sinnessjuka. Patetiskt."

Ja, vad mer kan man säga?

cl

2009-04-29 » 22:18:46 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (15)

Skandal och hemskt, allt jag kan säga! Jag tänkte skriva lite djupare tankar kring min praktik, men så läste jag detta och blev upprörd!

(Bild tagen från någon blogg, och bilden är ursprungligen från en tidning  - kommer ihåg att jag läste artikeln förut)


"Bögar i Irak avrättas genom att deras anus limmas ihop.
    Human Rights Watch konfirmerade den 20 april att denna nya avrättningsmetod används för att rensa ut landets homosexuella. Homosexuella män fångas in, deras anus smetas in med superlim, kallad "American gum" och de tvingas inta laxermedel som ger dem diarré. Tortyren leder efter ett tag till döden.
    Enligt rapporterna kan det speciella limmet endast tas bort genom kirurgiska ingrepp"
http://www.qx.se/samhalle/10070/bogar-i-irak-avrattas-genom-att-deras-anus-limmas-ihop

Ny avrättningsmetod? Rensa ut landets homosexuella? Smeta in deras anus med superlim som endast kan tas bort genom kirurgiska ingrepp? Tortera dem till döds?

Vad är detta för sjukt jävla samhälle vi lever i? Va?! Vi lever på 2000-talet, och de torterar fortfarande homosexuella till döds! Okej med blickar, hot, glåpord, etc. Eller nej, det är fan-i-mig inte okej, men hellre det än denna förbannade tortyr! Glåpord har jag stött på många gånger, och det går att ruska av. Hot har jag också varit med om, just på grund av min sexuella läggning; något jag själv inte har valt utan något jag är och möjligtvis har formats till. Något jag står för och som inte gör mig något - varför ska det skada någon annan?

Kan ni förstå? Det är en avvikelse från det "normala", det kan alla hålla med om, men det är inget fel! Dessa jävla länder; att de bara inte kan ta efter andra sociala företeelser och ge upp "hoppet" om att utplåna HBTQ-samhället, för det går inte! Man är den man är! Idiothelveten! Tänk att vissa länder fortfarande är instängda på detta vis - kom ut ur garderoben istället, mycket mysigare!
***
Nu har jag fått ur mig lite aggressioner också, perfekt! Måste sova nu så jag orkar upp till praktiken som börjar 08.30, sedan direkt där ifrån 15.00 till äldreboendet. Får se om jag hinner klämma in något "hej-inlägg" innan jag åker till jobbet på eftermiddagen.

cl

2009-04-20 » 23:17:22 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (19)

Nu ska jag strax sova men ska bara skriva ett inlägg som jag kom att tänka på tidigare.

När man pratar med någon bög och sedan pratar om en annan bög så är det nästintill en självklarhet att bögen man först pratar med också känner den andra bögen (komplicerat?). Alla känner alla inom bögvärlden. Folk vet vem man är, även om man aldrig har pratat med dem - det är hemskt! Bögvärlden är hemsk! Inte alltid så klart, men just gällande detta. Jag kan bara se till Adam - jag tycker att han verkar känna precis allihopa, vilket jag tycker var drygt till en början. Han är inte vän med alla, men vem man än pratar om så "Jaha, han som bor där och studerar/jobbar inom ...?" Nu gäller inte detta Adam; utan nästintill alla bögar, eller alla bögar som syns om man nu får säga så utan att låta ytlig.

Men det värsta jag vet inom bögvärlden; det är nog att alla har sex med alla utan att bry sig - även om det sårar många! Om man är tillsammans med någon så har denna person säkerligen haft sex med ens ex eller något liknande, riktigt äckligt. Så man kan kort och "gott" säga - har man haft sex med en har man doppat snoppen i många! Detta gäller givetvis inte alla, men många; man kan inte generalisera alla bögar gällande detta då jag inte tillhör denna grupp! Och det värsta av allt är hur många bögar som aldrig använder kondom. Det är en sak om man är testad och tillsammans med någon - men när man bara är ute efter en "KK" eller ett one-night-stand, då kan man fan ta och använda kådis! Det skadar verkligen inte, tvärtom.

Ursäkta om inlägget blev lite flummigt, men jag är trött och ska sova så jag orkar med den långa morgondagen. Adam kommer, wie! Äntligen får jag pussa på honom. Nyp i stjärten och god natt!



cl

2009-04-15 » 11:26:17 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (12)

Att vara eller att inte vara, det känner nog alla till.

Något som kan få mig att tänka efter, bli bekymrad eller ledsen är tanken "Tänk om jag hade levt ett 'normalt' liv". Hur hade mitt liv då sett ut? Hade jag haft samma vänner som idag? Hade jag varit ett socialt geni eller en asocial invidid? Hade min dröm varit att bli kirurg? Ja, det kan man fråga sig; och inte kommer jag få svar på dem frågorna heller.

Kommer jag skaffa barn? Isåfall när? Jag kan inte skaffa barn om nio månader direkt, som ett "vanligt" par skulle kunna. Jag vill ha barn, men när det vet jag inte. Hur det ska gå till, det vet jag inte heller. Finns många sätt att gå till väga, så det lär framtiden visa.

Kommer jag också få vara med i ett "fyra-generationskort" precis som min bror, hans son Liam, min mamma och morfar gjorde? Ett sådant fint foto där man ser fyra olika generationer. Troligtvis inte.

Kommer jag någonsin kunna gå på en fest (behöver inte vara specifikt en fest) utan att undra om det finns idiothelveten där som är trångsynta och fördomsfulla? Som dömer en utifrån sexuell läggning och inte personlighet. Eller som kallar en bög för att man är snyggt klädd - alla vill inte vara bönder.

Förtryck är inte roligt, men det går ofta inte att undgå när man är homosexuell. Jag hoppas innerligt att samhället kommer att bli mer toleranta gentemot HBT-personer i framtiden, men man vet aldrig. Vi har kommit en lång bit på vägen; det var inte länge sedan som homosexualitet ansågs som en sjukdom och att det var helt oacceptabelt. I dagens samhälle har många vidgat sina perspektiv och inser att alla är inte lika - men är lika mycket värda den respekt vi ger till varandra. Jag tror, och hoppas, att vi om en tio år framåt i alla fall kan hålla hand på stan (två killar framförallt) utan att vara rädd för att någon säger något eller eventuellt gör något dumdristigt. Det är inte mer än rätt att kunna visa sin kärlek, utan att behöva vara rädd.

Så då är frågan; vad är egentligen "normal(t)"? Är det jag som homosexuell som är det egentliga "problemet"? Är det inte dessa människor som faktiskt inte kan tolerera andras avvikelser som man borde se till? De borde få mer kunskap som små att alla inte är lika - men det finns ingenting fel med det. Jag anser mig själv som helt frisk och normal, bara att jag har en sexuell avvikelse som jag inte kan ändra - och som jag faktiskt inte vill ändra! Jag vill vara en av dessa personer som ändrar samhällets syn att se på HBT-personer, för vi är precis som alla andra; lika konstiga, onormala och unika.

cl

2009-03-28 » 13:54:21 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (14)

Sade igår att jag skulle skriva ett mer vettigt inlägg, so here it goes.

Efter att jag startade en tråd på Fragbite (ett forum) om synen kring barn till homosexuella har argument flygit runt som aldrig förr. Vissa bättre än andra - även om alla får uttrycka sig precis som man vill; respekterar allas åsikter även om vissa är helt dumma i huvudet. Men det skrämmer mig hur många trångsynta och fördomsfulla människor det finns i vårt samhälle - när ska folk inse att homosexuella är värd lika mycket respekt och kärlek som vem som helst? I alla fall så har folk många gånger tagit upp argument som "Homosexualitet är fel, det ska vara kille och tjej." Eller "Homosexualitet är en sexuell rubbning som pedofiler. Det bör inte tillåtas". Okej, det är en sexuell avvikelse men rubbning? Ingen hjärnskada direkt.

Min tanke jag kom att tänka på då var; skit i barn till homosexuella, det dras paralleller med att de kommer enbart bli mobbade och liknande. Är det inte mobbarna man bör se till? Vi homosexuella är redan i ett utanförskap; förtryck, glåpord och liknande hör till vanligheten. Om/när jag skaffar barn kommer jag göra allt i min makt för att barnet ska få en så bra uppväxt som möjligt. Många säger även "Homosexuella kommer trycka i barnet att det är rätt att vara homosexuell så kommer barnet också bli homosexuell." Okej? Jag kommer inte direkt predika för mitt barn att bli bög/lesbisk: "Bög, bög, bög! Bög ska du vara! Bli bööög!" Eller lesbisk, vilket som. Jag kommer låta barnet själv bestämma - jag kommer dock ta upp att homosexualitet inte är något fel!

Ja, men min tanke som slog mig igår när jag satt och argumenterade kring detta var; hur reagerar alla homofober med alla dessa hemska åsikter om deras vän kommer ut som homosexuell? Lämnar de vännen då, som säkerligen i den stunden behöver mycket stöd, och bara drar för att han/hon berättar att personen är homosexuell? Syftar mest på en kille som kommer ut, eftersom att det är där fördomarna mest ligger. Så om du som homofob ramlar in på min kärleksfulla blogg, var vänlig och förklara hur du skulle reagera och vad du skulle göra om en nära vän (eller varför kanske inte ett syskon?) till dig berättade att han (eller hon) är homosexuell.

Vem som helst kan vara homosexuell - din granne, din bästa vän, en utvecklingsstörd - den gemensamma nämnaren är att alla är värd lika mycket respekt som en heterosexuell.


cl

2009-03-22 » 22:51:17 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (10)

Wipeout är bland det klockrenaste som har sänts på TV på sistone! "Bollarna" (de röda gummibollarna ni vet?) är det bästa! Jag skrattar så jag bara vill gråta när man ser hur de faller och gör vurpor! Haha. Jag hade så gärna velat ställa upp i det där programmet! Det hade varit något det. Och Felix Herngrens kommentarer är så brutalt råa och inget mer än absolut perfekta! "Håll käften med dig. Åk hem!" "Danskjävel!" Ja, jag vet inte allt vad han säger - men allt han säger är så man nästan blir chockad men inte kan annat än skratta!

Nu har jag svarat på era gulliga kommentarer och ska strax ta och titta på Ugly Betty innan sängen ropar "Bögjävel, kom hit och värm upp sängen - fryser benen av mig!" Så ja, sängens ord är min lag; och gud vet vad de orden innebär!

Medan jag svarade på era kommentarer hade jag "Sanningens Ögonblick" på i bakgrunden. Jag hörde hur killen som blev grillad fick frågan "Tycker du att homosexualitet borde vara förbjudet?" och han svarade ja. Jag tänkte genast "Vadå förbjudas? Ska vi sättas på en speciell anstalt? Kanske göra ett nytt Azkaban?" Hans argument för hans påstående var "Själva handlingen i sig borde förbjudas... ...Det är onormalt med homosexualitet." Onormalt och onormalt, det är en avvikelse från det normala men borde vi förbjudas för det? Det viktiga är att alla människor i vårt samhälle får känna kärlek och kunna älska någon och bli älskad tillbaka; sedan vilket kön personerna har är väl skitsamma? Tragiskt.

Muppar som denna borde låsas in!


cl

2009-03-10 » 17:01:07 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (24)

Jag är homosexuell. Jag vill ha barn. Vilken debatt det genast blir!

Jag vill givetvis inte ha barn just nu, men i framtiden. Har andra mål i mitt liv att nå innan jag vill/ska bli förälder. Detta är något som provocerar många, att vi som homosexuella vill skaffa barn - barnet tar skada, barnet får fel syn på samhället hur det "ska" vara; den "normala" normen. Detta är något jag skiter fullständigt i. Om jag vill ha barn, då vill jag ha barn - varför ska någon annan få komma och säga vad jag får göra och inte göra med mitt liv? Ska jag inte få bli läkare då heller bara för att jag är bög? Min homosexualitet gör mig kanske till en sämre läkare? Knappast.

Jag kommer ihåg en killkompis jag hade förut och som var den första killkompisen som jag berättade för att jag var homosexuell. Han sade alltid "Det är något tillfälligt, det går över. Om inte annat så är du bisexuell och kommer vilja ha tjej och barn senare i livet." Jag vet väl själv bäst vad jag är och inte är? Om jag säger att jag är bög, då har jag bestämt mig för det. Det är ett stort beslut att ta och inget jag bara kan komma om ett år och säga "Hörni, jag skojade bara! Jag är inte ett sånt där fikus ni vet. Usch!" Jag står här, homosexuell och öppen och det kommer inte ändras. Men vi diskuterade i alla fall denna fråga, och han sade "Nej, barn kan du inte skaffa! Tänk på barnet!" Vadå tänk på barnet? Varför skulle barnet bli annorlunda? Jag kommer att älska barnet som vilken annan förälder skulle göra - och lära barnet att utvecklas som alla andra barn (även om alla är olika och utvecklas olika så klart). Något jag dock skulle lära upp mitt barn från tidig ålder är att det finns skillnader i samhället; läggningar, status, makt, fördomar, etc. Detta är något jag tror att många föräldrar drar lite undan och inte vill diskutera, men som är väldigt viktigt. Om man redan i tidig ålder poängterar att alla inte är likadana - det finns människor som gillar personer av samma kön så blir det lättare att förstå och acceptera och mindre chans att fördomar och hat uppstår. Har jag rätt eller fel?

Gaymaspappan


Detta är något jag gärna diskuterar och som jag kan prata länge och mycket om. Speciellt denna konsekvens många tror uppstår - att barnet "tar skada". Det är ingen hjärnskada vi pratar om! Barnet får samma kärlek från ett homosexuellt par som från ett heterosexuellt par. Är det inte kärleken inom en familj vi bör se till och inte vilken läggning föräldrarna har? Hur många barn finns det inte ute i världen som inte får någon som helst kärlek? Jag tror att de barnen hellre hade haft homosexuella föräldrar som är kärleksfulla än heterosexuella föräldrar som inte ger barnet någon som helst kärlek, tillit, omsorg, etc.

Vad jag inte vet är om jag vill adoptera eller skaffa barn den naturliga vägen. Vad jag känner nu så vill jag ha ett barn som är "mitt". Alltså ett barn från mig själv. Ett adopterat barn blir givetvis också mitt, men inte på samma sätt. Hoppas ni förstår.

Det blev långt, men det finns mycket att säga! Men har jag rätt? Bör vi inte se till kärleken inom familjen istället till vilket kön föräldrarna har? Det tycker i alla fall jag.

cl

2009-03-03 » 23:32:29 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (10)

Igår tittade jag och Kjerstin på programmet "Made" som går på MTV. Avsnittet handlade om en kille som ville bli bra på baseboll. Vi satt och pratade en del och sedan hörde jag ordet "Gay" så fick lov att lyssna lite. Det var då att killen som var med i "made" var homosexuell och ville bevisa att bögar också kan vara bra på "manliga" sporter. Min tanke var genast; vad är det han vill bevisa? Och för vem? Är det för hans vänner, eller är det för samhället i stort? Nej, jag tror att det är något han vill bevisa för sig själv och inte för någon annan. Han är osäker helt enkelt.

Jag behöver inte bevisa för någon att jag kan spela fotboll bara för att jag är bög. Ingen är bra på allt, men alla är bra på något. Det där var endast en konstig syn som killen hade. Varför skulle inte en bög kunna vara lika bra på baseboll som en heterokille? Absurt!



Det är ungefär som att jag skulle säga att jag som är bög simmar bättre än en heterokille. Varför skulle jag göra det? För att man oftast rakar av allt kroppshår och har tajta badbyxor på sig? Är det en typisk "bögstämpel" om man simmar? Nog för att jag simmade förut och är bög, men alla som simmar är inte bögar, tyvärr. Hade varit sexigt/hett inne i duschrummet. Haha.
***
I och med detta säger jag god natt. Ska med 07-tåget imorgon igen så gäller att lägga sig i tid så man orkar upp. Natti.

cl

2009-03-02 » 17:42:33 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (12)

Jag kom att tänka på en sak igår när jag åkte hem ifrån Adam. Hur bekväm man känner sig i "rollen" som homosexuell. Vågar man verkligen alltid stå för den man är? Nej, det gör man tyvärr inte.

Igår pussade jag Adam hej då vid tåget, det har vi aldrig gjort tidigare. Det har enbart varit kramar, för att inte reta gallfeber på någon. Men i all hast igår när jag hade all packning som skulle på tåget så tänkte jag inte alls på det utan gav honom en puss - och det kändes helt rätt!

Även när jag fick frågan av leksingarna vad jag hade gjort i Skövde sade jag "Min pojkvän bor där, så har varit där under hela lovet." Det hade jag aldrig kunnat säga för ungefär ett år sedan! Det är fascinerande hur man utvecklas och allt mer vågar stå för den man är.



Jag vet inte om det är att jag har mognat och utvecklats, eller om det är just det att jag känner mig mer bekväm i "rollen" som homosexuell; att jag inte längre känner att jag behöver vara undantryckt och vara i ett utanförskap. Mycket möjligt!

Rapporten jag skrev, i samhällskunskap A och Svenska B, om homoäktenskap hade jag aldrig kunnat skriva om det var för ett år sedan; då pratade jag knappt om homosexualitet på samma vis som jag kan göra idag. På det sätt som jag "blottade" mig i rapporten så måste det tyda på att jag har mognat, eller? Jag kan ta en liten del av vad jag skrev i rapportens inledning:

"Jag har valt att skriva om homoäktenskap då jag själv lever som homosexuell i detta fördomsfulla och kritiska samhälle. Jag är själv inte intresserad av giftermål, men tycker att alla har samma rättighet till att få ingå äktenskap – detta är inte något som borde ses utifrån sexuell läggning utan man måste istället se till kärleken mellan två människor."

Redan där skulle någon kunna stigmatisera (nytt ord jag lärde mig när vi träffade Adams vän Emelie) mig. Men jag vågar ändå stå för den jag är och uttrycka mina åsikter oavsett vad folk tycker och tänker; det tyder på att jag inte längre skäms - om jag nu har gjort det - för att vara homosexuell. Mina vänner tycker om och accepterar mig för den jag är och därmed kan jag ignorera andras åsikter gällande min sexuella läggning.

ledsen bög (gammal bild - försökte
vara fotogenisk utan bra resultat)


Jag tror att det är viktigt att finna sig själv; få en självinsikt för att kunna känna sig bekväm i "rollen" som homosexuell. Annars tror inte jag att man kan leva ut den man är.

cl

2009-02-27 » 15:21:26 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (9)

Vad betyder just innebörden "Att Komma Ut"? Är det ett måste? Måste jag berätta för alla jag träffar att jag är bög - måste jag behöva känna att det är mitt syfte här i livet? Att bli diagnostiserad på något vis direkt man träffar någon. Nej, jag berättar det när jag känner för det och om någon frågar ljuger jag inte. Man är den man är, så är det.

Hur är det då att komma ut? Jag har "hjälpt" några stycken med just denna del faktiskt, tro det eller ej. Jag själv "kom ut" på egen hand, utan någon som helst hjälp - dock stöd från vänner så klart. Men ingen i min släkt är HBT-personer eller vad jag vet har någon homo- eller bisexuell vän som de direkt umgås med. Så det var självklart nervöst att komma ut eftersom jag inte visste vad reaktionerna skulle bli. Man har hört skräckexempel på personer som har berättat om deras läggning och sedan blivit utkastade från deras egna familj; är inte det hemskt? Vad gör det för skillnad om man gillar kvinnor och män? Självklart är det skillnad, men ingen betydelsefull sådan som gör att man inte ska kunna älska den person man verkligen älskar.



Något jag har sagt till dem som har velat "komma ut" men inte vetat hur de ska gå tillväga är att man måste vara redo, till och med för det värsta. Är man inte redo och mogen för att ta konsekvenserna då ska man inte berätta det, så är det. Jag hade tur gällande min familj då jag, mamma och syster tittade på TV, det var ett program om homosexuella. Mamma säger till mig "Christoffer, du har aldrig berättat om din läggning." Jag svarar tillbaka "Vad vill du höra? Vad gör dig lycklig?" Då sade mamma något i stil med "Det som gör dig lycklig gör mig lycklig." Och ja, sedan berättade jag och min syster som inte alls var gammal så tittade på mig och sade "Jag älskar dig ändå." Det var rörande, men skönt att få det gjort. Och sedan berättade mamma för pappa, även då jag inte ville att hon skulle göra det för det ville jag göra själv. Men så här i efterhand är det rätt skönt att hon gjorde det och att jag slapp. Sedan har man tagit "bit-för-bit", släkt, bror min, som var absolut svårast, och ja allt efter som.

Det är inte lätt att berätta för någon om sin läggning, för man vet aldrig reaktionen man får. Det är en ständig process
som aldrig förändras, även då man blir bättre och bättre på att handskas med situationen. Nu har jag inte svårt för att berätta om min läggning, men i början var det väldigt psykiskt påfrestande. Jag tror att ni andra HBT-personer säkert känner igen er, eller har jag fel?

Be Proud - Go Pride!

cl

2009-02-23 » 19:57:57 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (5)

"Förskolor för regnbågsfamiljer och äldreboende för HBT-personer.
Nu planeras fredade zoner för homo- eller bisexuella både i Stockholm, Malmö och Göteborg."

Så löd rubriken till artikeln i Metro-tidningen som jag läste i torsdags när jag åkte till Adam. Det är alltså inte en "HBT-förskola", men en förskola för regnbågsfamiljer. Jag skrev om förskolor för regnbågsfamiljer för ett tag sedan - klicka på länken för att läsa om det är av intresse: Förskolor för regnbågsfamiljer

Inte nog med att jag tycker att det är fel, men nu är det även på tal om äldreboenden för HBT-personer. Varför? Varför ska människor som har levt som homo- eller bisexuell hela sitt liv bo på ett särskilt boende? Öka klyftorna i samhället ytterligare, är det vad vi vill? Då kan vi lika väl, precis som Adam sade, bygga äldreboenden som skiljer svarta och vita åt? Nej, bort med dessa hemska fördomar och klyftor i samhället, räcker det inte redan med alla förtryckta åsiker som finns?

Jag som lever som öppet homosexuell, varför skulle jag vilja bosätta mig på ett äldreboende där det enbart bor likasinnade? Jag träffar väl inte bara HBT-personer när jag är ute? Då kan jag lika väl säga upp min vänskapskrets med mina heterosexuella vänner nu då, eftersom att vi ändå skiljs åt när vi blir äldre.

Och som de skrev i artikeln "nu planeras fredade zoner" - fredade zoner? Ja, för det är ju rena kriget nu! Homosexualitet kommer aldrig accepteras om det ska hålla på att daltas en massa! Vi är för i helvete precis som vilka människor som helst! Varför ens sätta oss på ett särskilt äldreboende eller att man ska gå på en förskola där alla andra barn också lever upp med två pappor eller två mammor; blir nästa steg en grundskola för regnbågsfamiljer eller HBT-personer då eller?

"det är mer accepterat att vara homo- eller bisexuell som ung. Vi vill göra att fler vågar komma ut även på äldre dar, säger Claes Gylling, som också ingår i gruppen."

Det kanske är lättare att komma ut som ung, men jag vet inte om det är mer accepterat. Om man inte vågar stå för den man är, då kan man lika väl "stanna kvar inne i garderoben". Homosexualitet är inte fullt accepterat, inte ens på 2000-talet, men tror folk att det blir mer accepterat om äldre personer som är HBT-personer ska bo på ett särskilt boende? Knappast. Nej, säger det åter igen - bort med klyftorna i samhället och förena folket. Folk med fördomar mot HBT-personer har bara inte tillräckligt med kunskap, för vi är varken mindre värda och vi har inte gjort något för att förtjäna att känna oss utanför. Vi älskar en person; en levande individ som har känslor - inget annat.

Hur tänker ni kring detta? Är det rätt att HBT-personer ska bo på ett särskilt äldreboende och att barn som växer upp med två föräldrar av samma kön ska gå på en särskild förskola? Jag vill nå era tankar - det gör att man vill fortsätta skriva, då man får respons på det man skriver och ser att ni läsare faktiskt tar till er.
***
Nu ska jag och Adam gå och basta! Mys.

cl

2009-02-17 » 17:49:31 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (17)

Två tjejer går på stan och håller hand; alla tänker "Åh, två bästa vänner." Två killar går och håller hand; alla tänker "Jävla bögjävlar, usch!"

Vad är problemet?

Detta är något jag har tänkt mycket kring på sistone. Jag vet att det finns ett lesbiskt par på skolan, och jag tror även att det finns ett till lesbiskt par som jag såg för ungefär två veckor sedan. När folk ser dem så rynkar dem knappt på näsan, det är bara coolt eller sexigt tycker många killar. Jag kan bara tänka på dagen då vi hade öppet hus på skolan och det lesbiska paret (låter nedvärderande men ingen idé att skriva namn) stod vid ingången och höll om varandra och pussades. Jag tänkte då "Undra vilka reaktioner jag skulle få om jag stod så där med Adam mitt i skolan." Ingen verkade bry sig i att det var två tjejer som stod där och pussades, det var helt normalt. Ingen pratade ens om det. Men skulle jag ta med Adam till skolan och krama honom, pussa honom - skulle folk känna aggressivitet gentemot oss eller se äcklade ut och kanske säga något? De skulle säkerligen efter att de har gått förbi säga någon elak kommentar eller snacka med sina vänner typ "Såg ni det där? Fyyy faaan vad äckligt!"



Skillnaden för mig är ingenting. Killar tycker oftast att lesbiska är fräna och två tjejer som kysser varandra hur sexigt är inte det? Bögar är däremot det äckligaste som finns. Medan de flesta heterosexuella kvinnor accepterar både bögar och lesbiska. Killar tänker och säger kommentarar som "Två tjejer som har sex är mycket mjukare. Killar är mycket hårdare och tar bara varandra där bak." Med den synen kommer man inte långt. Jag menar; lesbiska kan väl använda strap-on om de vill? Det blir ju minst lika hårt om inte hårdare än bland bögar? Och varför just denna synen på bögsex - att vi enbart tar varandra i baken? Det är faktiskt en väldigt förnedrande syn och en väldigt stor fördom. Men säger man att det bara är en fördom så säger dem "Ja, men hur han ni sex då?" Hur har vi sex? Ja, vi pillar på varandras navlar, tar bort lite navelludd och sedan är vi klara. Think outside of the box, please. Det finns många sätt att tillfredställa varandra.



Varför är killar mer trångsynta när det kommer till homosexuella? Vad får killar som känner agg mot homosexuella ut? Vinner de någonting på att vara trångsynta och inte tillåta alla människor känna kärlek? Den kan man undra över!

cl

2009-02-14 » 15:17:09 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (8)

Jag fick en kommentar på bloggen nyligen, igår tror jag det var, om människosynen på HBT-personer i dagens samhälle och hur det kommer att se ut i framtiden. Tänkte att det kunde vara något intressant att ta upp.

Om man ser tillbaka, räcker med en tio eller tjugo år, så syntes knappt HBT-personer ute i samhället eller i media. Det var som att man döljde att det faktiskt fanns, då det är en avvikande grupp. Men allt mer som tiden går och samhället utvecklas så börjar HBT-personer att synas mer i media - man kan bara titta på serierna nu för tiden; nästintill varje serie har någon karaktär som är homo- eller bisexuell. Detta hade knappt existerat i serier om det hade varit för tio år sedan - då var det man och kvinna det enda rätta.



Som vi vet har allt fler börjat acceptera homosexuella, även då det är en bra bit kvar - vilket är konstigt. Men varför är det så svårt att bara acceptera? Det har funnits i alla år, det är nu på senare tid som allt fler vågar "komma ut" med sin läggning och stå för den dem är; men ändå  finns rädslan där hur folk ska se på en, hur de ska värdera en och om någonting kommer att hända en. Jag tycker att många accepterar en för den man är, även om man stöter på väldigt många personer som har nedvärderade åsikter och som inte ens har bra argument varför de inte gillar HBT-personer, de säger något i stil med "Det är bara fel." Men snälla, kom med lite bättre argument så man kan föra en diskussion? Vad är det som exakt är fel? Att man älskar en annan person men av samma kön? Då säger dem typ bara "Men ni tar varandra i skitan." Jaha, just det! Det är det enda vi gör, vi har inget annat för oss. Nej, folk borde tänka ur ett vidare perspektiv.

Men min tanke är då; om vi i dagens läge har börjat acceptera HBT-personer allt mer, och "vi" syns mer och mer i media, vilket inte enbart är positivt så klart då många tycker "Varför ska dem skylta med att dem är bögar?", hur kommer då synen på HBT-personer vara om tio år till? Kommer det vara fullt accepterat? Det tror jag inte. Det är ungefär som att kolla på nazismen; kommer den någonsin att försvinna?  Men man kan hoppas att ett homosexuellt par kan gå och hålla hand på stan utan att känna rädsla för att bli nerslagen - är inte det ett vettigt mål att sträva efter? Eller vad säger ni? Har inte vi HBT-personer samma rättigheter till att visa vår kärlek för en annan person som vilken annan människa som helst?

cl