Så minns vid 90-talister barndomen

2012-11-30 » 15:32:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (45)


Hur minns ni 90-talet? Själv minns jag det så här:


 
 Sikta Mot Stjärnorna. Jag förstod aldrig hur di dära STJÄRNORNA hann byta om och fixa sig på bara några få sekunder?!

♥ Det sjöngs högt till låten RACKA-MACKA-PHOOONE på varenda skoldisco. Bara det att du nu som vuxen fått veta att de inte alls sjunger racka-macka-phone utan Rock The Microphone.
 
♥ Mysteriet på Greveholm. Minns ni rädslan man hade för Greven? NIGHTMARES deluxe!

♥ Den förbaskade klassreseförsäljningen - kalla julmarknader där hemmabakat julgodis såldes, packa kassar på affären till bitchfolk som aldrig gav några pengar och sälja på folk dyra kolor. (Säg att jag inte var ensam med att att öppna locket på burken med kolor, äta upp de godaste kolorna och sen stänga igen locket utan att det syntes???)

♥ Varje gång du sa "skärp dig" till någon fick du tillbaka ett "men jag har inget skärp på mig HAHAHAHAHA".
 
♥ 90-talets största chock (framförallt för våra mödrar) i Sverige var när Sten Frisk i den populära TV-serien Tre Kronor sprängde upp alltihop.
 
♥ Varför slår du dig själv?-fenomenet. Du tog någons näve och drämde till dem hårt, skrattade och sa "varför slår du dig själv? Va? Va? VAAA?"
 
Pokemon - måste fånga fleeeer!

♥ Hemtelefon var grejer det. Fast innan du lade på telefonen skulle alltid min mamma prata med din mamma... När väl mobiltelefonen började användas fick du endast ringa efter klockan 18, då det var billigare då. På helger var det för dyrt så då fick du helt enkelt cykla/gå hem till din kompis och fråga om ni skulle leka.

♥ ... Fyll i?
 
 
 


En übersöt 90-talist i knät på sin 80-talistbror.




Väggren eller vägren - vad säger ni?

2012-11-29 » 18:48:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (25)

 
Ibland undrar jag om min språk- och stavningsutveckling går bakåt i tiden istället för framåt.
 
Jag har alltid trott det hetat "hurvida" men fick igår tydligt veta av Word att det heter huruvida. Det låter ju stört? HURUVIDA?!
 
För någon dag sedan skrev sötnöten "språkpolisen" en kommentar att det heter IRRELEVANT och inte ORELEVANT. Alla dessa petitesser alltså...
 
Jag står även fast vid att det borde heta karlsnok istället för karlslok.
 
Men nu till det roligaste. Fick igårkväll en kommentar om jag faktiskt tror det heter väggren och inte vägren eller om jag bara hade stavat fel.
 
Seriöst? Vadå VÄGREN? Klart det heter väggren! Har jag alltid sagt. Så googlade jag det och se på fan; väggren finns inte?! Det som låter så bra? En väg-gren liksom.
 
 




What if...

2012-11-28 » 19:08:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (29)

 
Tänk om?
 
Tänk om du kör bil så där superfort på motorvägen och du helt plötsligt bara skulle få tourettes och göra fullt rattutslag mot väggrenen eller köra ut i motsatt körriktning? Bara så där liksom. BAM!

Erkänn att ni tänkt tanken?

Eller som när du går bakom någon i en lång (rull)trappa och tänker - tänk om jag skulle putta till den här personen, bara en liten stöt liksom, vad skulle hända?

Jag kan inte vara ensam om att ha tänkt dessa sjuka (tvångs)tankar? Elleeer? Inte för att jag skulle göra det (hehehe), men just grejen att leka med tanken. WHAT IF; samtidigt som man ser hela händelseförloppet framför sig...
 
 
 
 
One sick fuck.




Färgat hår gör inte mig till en sämre läkare

2012-11-01 » 15:15:00 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (27)

 
Fick en intressant kommentar för ett tag sen som jag tänkte dela med mig av:
 
 
 
 
Det här är superintressant tycker jag.

Varför skulle jag behöva överge en del av mig själv för att jag plötsligt läser något som många ser svart och vitt? När man hör ordet "läkare" vad ser man framför sig då? Kanske en klok, äldre MAN i en vit rock? Eller? Har jag fel?

När jag kom in på läkarprogrammet fick jag faktiskt höra "då kan du inte längre färga håret i olika färger." Eh? Det är alltså färgen på mitt hår som avgör om jag är en bra läkare eller inte? Som om jag framstår som oanständig, oseriös och oprofessionell om jag kommer med blått hår? Det fick mig faktiskt att tänka tvärtom. Jag kommer aldrig framställa mig annorlunda eller förändra mig själv för att "passa in" i samhällsnormen utan alltid vara den jag är och stå för det.

Vi lever i ett modernt samhälle. Skulle en patient (eller arbetsgivare) inte vilja ha mig som läkare för att jag har blått/rött/silvrigt hår? Fine. Your loss. Jag kanske inte alltid känner för att färga mitt hår men om jag vill göra det, då gör jag det - oberoende av vad andra/ideal tycker. Jag är jag, och jag är inte synonymt med mitt yrkesval.




Dennis M mår nog sämst av alla

2012-03-06 » 15:18:35 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (66)


Dennis-tönt-M ni vet? Vet ni inte vem han (eller hen kanske man borde säga med tanke på hur han ser ut efter alla injiceringar) så har ni inte gått miste om något. Han är inte känd, men han tror att han är det. Det enda han gör är att försöka provocera sig uppåt i bloggvärlden genom att komma med urlöjliga size zero-argument/metoder (smalkrämer och andra töntiga saker) och hänga ut folk (vilket jag gör nu) (men han läser till jurist och det gör inte jag) (hur går juristyrket och "hänga ut folk" hand-i-hand???) som tjocka.

Han verkar störa sig på lår-som-går-ihop, kärlekshandtag och magar som dallrar. Allt detta har jag. Inte är jag mindre lycklig för det? Är säker på att mitt självförtroende och min självkänsla är bra mycket bättre än vad hans någonsin kommer bli. Vad får man ut av att provocera och klanka ner på andra? Förstår inte det. Är det så man vill framhäva sig själv och bli ihågkommen som? Killen som sätter konstiga skönhetsideal. Tragiskt.





Fatbooth IRL (In-Real-Life) kallar jag denna bild. Fatbooth-appen är sååå 2011, framstupat soffsidoläge är helt klart det nya. Jag kan garantera att bilden inte är photoshoppad (jag är dock fortfarande lite i chock över hur jag lyckades få fram alla dubbelhakor så tydligt?!?!?!).

Nu skiter vi i konstiga skönhetsideal, tittar oss själva i spegeln och ÄLSKAR vad vi ser framför oss; oavsett om man är rund och kort eller lång och smal. Du är vacker och duger som du är.




Det här med Alla Hjärtans Dag...

2012-02-13 » 14:02:36 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (42)


Imorgon är det ingen vanlig dag nej det är singlarnas hatdag. Hurra, hurra, hurra. Hurra, hurra, hurra.

Jag har aldrig riktigt förstått mig på hybrisen med denna dag. Vad är så speciellt med Alla Hjärtans Dag?
Är det inte viktigare att visa kärlek och uppskattning till sina nära och kära (och sin älskling, om man har någon) varje dag än massor på en dag? Är det en dag där man ska kunna skämma bort sin älskling och tro att "ger jag rosor idag" behöver jag inte ge något mer på ett år?

Bara som att skriva små kärleksord på en liten lapp och lägga på något ställe där din älskling kommer se den, eller köpa en ros eller överraska med mysmiddag och levande ljus en vardag betyder sååå mycket mer för mig än om min älskling skulle göra det på dagen då ALLA gör detsamma. Det hela känns så... mainstream och kommersiellt?




Alla Hjärtans Dag: dagen då singlar låser in sig, tycker synd om sig själv och käkar choklad medan par blir stressade och dör i hjärtinfarkt?

Jag tror nämligen Alla Hjärtans Dag är stressande för många kärlekspar. Vad ska man hitta på? Hur ska jag slå förra årets överraskning? Tänk om hen inte blir nöjd? Ska jag fria? Ska jag köpa tjugo rosor (för att köpa en ros betyder ju att man är snål och inte tror på kärlek..........)???

Vad betyder Alla Hjärtans Dag för dig? Har du några planer? Själv ska jag jobba till 21.30.




Tips som inte funkar

2011-12-15 » 10:05:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (15)


• Köpa kläder som är porrigt genomskinliga i två storlekar för smått för att på så sätt locka sig själv att gå ner i vikt.

• Ge fina komplimanger till din älskling ihopp om att få utöka familjen med en liten valp eller pussy.

• Laga finmiddag och samtidigt sitta vid bloggen/datorn (bra tips dock om man gillar välstekt (även kallad bränd) mat).

• Blanda saft efter instruktionerna då det resulterar i något sorts smaklöst vatten med karamellfärg.

• Lova dig själv att plugga fastän datorn med diverse plingplong-funktioner som Facebook och Twitter är igång.

• Försöka på egen hand snickra ihop en garderob ifrån IKEA utifrån deras byggmanual.

• Äta choklad och hoppas att sexpacket (ni vet de där rutorna på magen som är lite mörkrädda och döljer sig) dagen därpå står och knackar på dörren.





Lita på han som vet.



Beware you skinny bitch, Gaymasen knows what you did last summer!!!

2011-11-02 » 19:06:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (22)


Det värsta jag vet är när jag en sett fram emot att se en läskig skräckfilm och verkligen hoppats på att bli skitskraj och så är det ingen skräckfilm utan en helt vanlig thriller. Buuuu! Faces In The Crowd är en sådan film. Helt okej-bra thriller där huvudpersonen blir ansiktsblind efter en traumatisk händelse - men skräck? Don't think so vaaa.

När jag tittar på rysare/skräck vill jag bli så pass skraj att mörkret i hallen känns som den mest ödsliga och skrämmande gränd jag gått i, skuggorna utanför fönstret har nu format sig till läskiga varelser och fotsteg är brutala seriemördare. Jag vill helt enkelt, när jag sett skräckfilm, bli så rädd att jag knappt kan sova utan att ha bumbibjörnarna på högsta volym ekandes ur stereon.






Vad är då värst när det kommer till en riktigt läskig skräckfilm? Ljudet eller bilden?

Ljuuudet! Barnskrik, vind som yr och små, små fotsteg... Läskig filmmusik ökar verkligen spänningen och skräcken inom mig. Blir jag riktigt rädd så sänker jag, i värsta fall stänger av, ljudet. Vill liksom inte dö av hjärtinfarkt när jag är 21 år.


Kudde för ansikte. Varför? VAAARFÖR??? Det är ju som gjort för att bli asrädd och pinka ner sig. Att hålla en kudde för ansiktet när det är som mest spännande är som att be om att mördaren ska krypa fram bakom soffan och backstabba dig.

Varma drycker. STEP AWAY FROM THE HOT STUFF! Alla heta drycker bör drickas innan filmen börjat för att förebrygga brännskador.

Chipsätaren. Kasta ut detta irritationsmoment (oftast en levande person) från balkongen. Finns inget värre än att sitta bredvid en chipsknaprare under en skräckfilm.

Ljudisolera. Väggar, golv och tak; ljudisolera hela skiten så dina skrik inte stör grannarna. Eller så skaffar du dig bara ett förbaskat bra surroundsystem där basljudet kväver dina egna skrik.

Fötter på golvet. Det läskigaste jag vet är att ha fötterna på golvet när det är som mest läskigt/spännande. Ujujuj, ryser bara jag tänker på det. Får panik om fossingarna är på golvet när det händer något läskigt, känns som att mördaren ligger under soffan och kuckelurar i väntan på att BAM skära av hälsenorna på en.

... Fyll på listan?




Det här med feminister..

2011-10-12 » 19:17:50 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (26)



Att försöka ge sig in i en debatt med en inbiten feminist är som att be om tusen bitchslaps.
Det är verkligen totally omöjligt. Många feminister ser bara till sitt eget perspektiv och vägrar ta till sig andras. Som om en annans tankar vore idiotiska. Fastän jag inte direkt kommer med leriga gummistövlar och stampar blir folk upprörda om man pratar om feminism och hårighet. Min enda tanke är; varför skulle jag själv vilja trycka ner eller smutskasta "en grupp med människor" när jag själv är i ett utanförskap och vet hur det är att inte bli accepterad av alla??? Det om något vore att kasta stora stenbumlingar i glashus.

Igår kommenterade jag inne hos Bloggkommentatorerna. Okej. Jag var stressad och kommentaren blev något diffus men vad jag ville få fram var att feminister många gånger provocerar genom håriga armhålor och håriga ben. Det är här jag menar att det kan ge en skev bild av vad feminism egentligen innebär och att det då kanske för många ringer en klocka som sammanknyter feminism med hårighet, som om det hela satt i något slags skönhetsideal.

Det jag tycker är synd. När fokuspunkten tas från en viktig och vettig åsikt till att någon enbart ser till det ytliga. För jag tror många direkt kopplar ihop feminism med en hårig butchflata som luktar svett och skiter i att raka murran. TYVÄRR. För det är ju långt ifrån sanningen. Kärnan av feminismen sitter ju inte i hurvida en invidid rakar sig eller inte.





Jag förstår feminister som inte orkar ta dryga diskussioner, för ibland kan jag känna samma sak när det kommer till HBT-relaterade frågor som varför inte "vi" är jämnställda och får ge blod, gifta oss överallt eller adoptera barn på samma villkor som heterosexuella. Vissa fattar bara inte. De är så trångsynta och stenålders att de vägrar "think outside of the box", hur mycket man än försöker printa in hur orimligt och skev verklighetsuppfattning de har så vägrar de ge med sig.

Men om jag då skulle diskutera viktiga HBT-frågor och mitt i allt dyker upp i rosa ögonfransar, ögonskuggor i alla olika möjliga färger och en regnbågsklänning - vad skulle det väcka för tankar och åsikter? Fokuset från kärnan av debatten skulle försvinna och kvar skulle det stå förvirrade människor som förknippar HBT med fjoll och helt missar grundpoängen som ligger i skuggan av det ytliga.




Gaymasen i getskägg?

2011-09-09 » 17:00:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (11)

Jag har flera gånger övervägt att spara ut lite ansiktsbehåring. Typ en välodlad musche. Eller getskägg. Eller en "fittrand", som bror min säger; en liten tofs nedanför underläppen. Allt för att slippa raka sig varje morgon. Men bara tanken av att se mig själv som en grisslebjörn får mig att skratta.

Brukar tänka på när Linda Isacsson i Bonde Söker Fru säger åt hon jag är inte alls blyg bara rödhårig, har-inte-lärt-mig-att-skratta och skittråkig-bonden om hon någon gång har kysst någon med mustasch: "det kan kittla lite så där skönt".

Kittla? När det är stubb river det så där hemskt och när det växt ut lite längre ser jag bara framför mig hur alla lunchmatrester ska fastna och sparas till middagen. Och det kliar något förbaskat till en början så jag pallar aldrig att gå med mer än tvådagarsstubb sen får jag panik och rakar mig illa kvickt.





Babystjärt eller getskägg? Att dömma av vad jag precis skrivit blir det nog babyfacet...




No 'poo

2011-08-31 » 19:04:54 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (28)



Tänkte lägga mig i det heta ämnet No 'Poo som Lady Dahmer så hett förespråkar och som nu även Spiderchick funderar på att testa då hon oroar sig för framtiden och början till flint (höhö).

Jag känner mig aldrig så fräsch som när sängen är renbäddad, head-to-toe är renrakat och håret är nytvättat. Inte mycket slår den fräscha känslan. Det kan pigga upp vilken dyster dag som helst. Ska jag då överge en av de fräschhetspunkterna för att få en bättre hårbotten/friskare-hår/whatever? Och kemiska hårprodukter var tydligen ett big nono. Ska jag göra vax/gelé av aloe vera då eller? Tack men nej tack.

Bara jag som tycker att det hela med No 'Poo känns lite... nasty? Jag känner ingen speciell iver efter att "tvätta" håret med varken ägg, honung, havregryn, kroppspuder eller enbart vatten. Jag vill ha den där RENA känslan. Ni vet doften av damn vad gött jag luktar. Och det ger nog enbart schampoo. Starkt, kemiskt schampoo som fräter sönder varenda tillstymelse till levande varelse/bakterie i håret.

Men jag är inte den som är den. Ska inte dömma ut det då jag aldrig provat. Men jag kommer nog aldrig prova heller. De som skriver att det är sååå bra och att håret aldrig har mått så bra som efter en No 'Poo-behandling får ha det för sig själva. Jag gillar kemisk shit.





No 'Poo for me - only Schampoo!




Om jag är fet så är du ful - jag kan banta vad kan du?

2011-06-10 » 20:13:59 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (64)

Ditt anonyma kräk; träd fram eller bli spettad av Ariels kung-pappa-Tritons treudd rakt upp i analis canalis, för detta är enda uppmärksamheten du kommer få av mig.



Senaste veckan har flera kommentarer ramlat in om att jag blivit fet och rund (att DU dessutom utger dig för att vara olika personer varje gång är bara det hur pinsamt som helst). Bitch please? Ingen mer än jag som älskar mat eller? Och hatar sport. Viktigt. Sport och mat går inte ihop. De är ärkesfiender.

Vad vill anonyma fegisar få ut av dessa kommentarer? Att jag ska bryta ihop? Sluta blogga? Bli självdestruktiv och skära mig? Har det något med inlägget att göra? Tråkar jag ut dig? Vänd klacken och gå. För på mig biter det inte.

Det är inte mig det är synd om. Det är dig. Om jag nu har gått upp några kilo - vad säger inte att jag är lyckligare nu efter x antal kilo mer kärlek än när jag vägde 60 kilo och varenda revben syntes? Vad har man för storhetskomplex (liten snopp? Ojämna bröst? dålig självkänsla? oälskad?) över sig själv när man börjar klanka ner på andra? Tragiskt. Patetiskt. Avundsjukan på att själv inte vara lycklig ihopp om att kunna trycka ner någon annan i samma blöta pöl av lera. Väx upp.



Fuck you and your hotdogs // killen som älskar mat




Kiss- och bajshumor

2011-06-09 » 15:08:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (8)

Ett intressant (och fullt normalt) samtalsämne med mamagangstrarna igår var om jag som kille (bög kanske de syftade på, de tänkte direkt att bög/tjej/sitter-ner-och-kissar) föredrar att sitta eller stå när jag pinkar. Det urartade sen till diskussionen hurvida man kan bajsa och kissa samtidigt. EXAKT SAMMA SEKUND.

Så ja. Till frågan - kan man det? Jag menar, något måste ju komma först? Det är lite som får och lamm. Vilket kom först? Man måste ju välja det man är mest nödig med? Skita eller pinka? Pinka eller skita?

Jag förstår om barnföräldrar (om ens de?) kanske kan lyckas få till det här fenomenet ibland. De måste trots allt fungera som multifunktionella människor - skita, pinka och tvätta på en och samma gång samtidigt som de håller koll på lillpysen och läser barnsagor. Men vi andra? Näe.


Tänkte att till ett skitinlägg passar en skitbild från skithuset




Pånyttfödd med Rädda Barnen

2011-06-07 » 10:08:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (11)

Tror du på liv efter döden? Tror du att det inte bara blir svart när vi dör utan att vi på något sätt lever vidare? Tror du att vi upplever Deja Vu-upplevelser för att vi varit där tidigare eller är det vårt undermedvetna som spökar? Jag tror att vi måste tro på att något händer efter döden - vad är annars meningen med att leva?

Rädda Barnen (detta är INTE ett sponsrat inlägg) har just nu en intressant "kampanj" som heter Livets Lotteri.

Det är som ett chokladhjul som snurrar fast med länder. Du drar i hjulet för att se vart du skulle hamna (enligt statistik/slumpen) här i världen om du föddes på nytt.

Visste du att det bara är en chans på 0,08 % (om man räknar ut hur många barn som föds per dag i olika länder) att du föds i just Sverige? Känn dig lyckligt lottad.



Om jag föddes på nytt skulle jag tydligen hamna i Egypten.

Älskar Rädda Barnens idé här. Med att visa upp statistik över hur det ser ut för barnen i just det land du skulle hamna i. Det kan få folk att inte bara tänka till utan faktiskt göra något och hjälpa till i de länder som inte har samma vardagslyx som oss; att kunna ta livet för givet utan att känna rädsla över yttrande frihet, demokrati och att stå för den man är. Som att 96 % av flickorna i Egypten blir könsstympade - hur hemskt, tragiskt och brutalt är inte det?

Snurra Livets Lotteri du med




När Harry Potter blir verklighet

2011-05-10 » 18:44:25 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (21)

Jag brukar göra rörliga bilder (animationer) som ni vet. Men detta är något utöver det vanliga, riktigt fränt.




En stillbild med rörelse (länk där ni kan se fler). Dessa två är mina favoriter. I lurve 'em. Speciellt den nedersta. Hade älskat att ha den som en maffig, stora tavla hängandes ovanför sängen; lite "I'm watching you" liksom. Hur mäktig är den inte??? Just att kunna fånga en rörelse och samtidigt göra en bild av det hela. Säkert inte jättesvårt men fränt och sketasnyggt.

Det får mig att tänka på Harry Potter. Typ hur de läser tidningen och alla artiklar rör på sig. Tänk den dagen vi kommer kunna skriva ut bilder som faktiskt rör på sig. Pussen skrattar åt mig när jag säger det. Och ja. Det är ju verkligen Harry Potter om något men är inte tanken häftig att leka med? Tänk så mycket filmer vi ser om allt övernaturligt. Vad säger att vi en dag inte kommer just dit? Vänta du bara. Någon dag, då går det det omöjliga ska du se. Ingenting är omöjligt.




Fenomen

2011-04-22 » 10:28:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (11)

En bild säger mer än tusen ord



Alltså det nya programmet Fenomen... jag blir bitter. Jag är en av de människorna som faktiskt tror på spöken och övernaturliga ting. Men får jag någon bekräftelse för det? Hell yes to the no.

Den där lurifaxen Uri Geller står där överspeedad som en duracellkanin på amfetamin (tycker fortfarande hasch låter bättre att säga men har blivit rättad av en läsare som skrev att man snarare blir trött än speedad av det, fänx för information, typ) och säger "GRAB YOUR KEYS... YOUR SPOONES... EVERYTHING!"

Man bara "Öhh okej if you say so Urin. Ops. Uri." Jag står där framför TV:n som ett fån, med en sked i handen och en sked på TV:n ihopp om att den ska flyga all väg över rummet och krossa en spegel. Eller varför inte rakt i facet på mig, som en bitch slap. Bara jag får bekräftat att det funkar. Sedan börjas det: "1... 2... 3... BÖJ, SMÄLT!" Nähä inte det. Och klockorna han skulle få igång? Där stod jag framför TV:n och skrek "FUNGERA FUNGERA FUNGERA!!!" Inte konstigt att pussen börjar tro att man är spritt språngandes galen. Han som inte ens tror på sådant här lär ju inte tro på det mer när jag står och skriker på en sked att den ska böja sig...




En unge i minuten

2011-03-31 » 11:33:12 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (22)



Åhh jag blir så rörd när jag sitter och tittar på En Unge I Minuten. Pussen tycker mest att det är äckligt. Eller lite småläbbigt så där.

Att föda barn eller som pappa vara med när kvinnan föder måste vara bland det mest maffiga och vackra man kan vara med om här i livet. Precis i samma sekund jag tänker det slår det mig att det är något jag aldrig kommer få uppleva. Inte helt genuint i alla fall. Att vara man och homosexuell i dagens samhälle är inte direkt gynnsamt om man är sugen på att bli förälder. Det är inte många gånger jag inte gillar att vara bög (ja alltså det är inget man gillar ena dagen och hatar den andra men ni fattar) men när det kommer till att inte själv kunna bestämma: NU vill jag ha barn och så vips pökar man och boom kommer en unge ut nio månader senare är tråkigt. Man får se det positivt; den dagen jag/vi bestämmer oss för att skaffa barn kommer det dels vara väldigt mycket kärlek inblandat då det är något homosexuella får kämpa för och dels vara något genomtänkt och ingen "fläcken-missade-lakanet"-olycka. Det sista tror jag är viktigt så det slipper bli massor med oansvarliga 14-årsföräldrar utan inkomst.




Varning För Barn

2011-03-20 » 13:06:57 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (21)

Har ni tittat på Varning För Barn på kanal 3? Fredagar 21.00 sänds det.



Det mest knasiga måste ha varit den asiatiska tjejen som stod i en matbutik och gav ut smakprov... av "hund". Haha. Folk blir giriga som pensionärs-gamar när det är gratis (mig själv inkluderad) och rusar fram för att smaka och får en chock när de ser en bild på en hund: "Men herregud, det är väl inte hund?!" varpå lilltjejen svarar "jo, det är en Golden Retriever". De flesta ryggade bakåt och blev förskräckta. Utom en.

Asiattjejen:
Hej hej smaka gärna. Det är pudel.
Gubbe: Mmm, det här smakar ju gott. Vart kan jag hitta det?
Asiattjejen: Det finns borta vid baconen..

Kött som kött, eller? Är det skillnad på att äta katt/hund mot exempelvis gris? Är det att hunden anses vara "människans bästa vän" och det skulle göra det oetiskt? Medan grisen och kossorna bara är föda? Är det skillnad på att äta häst och rå (inte blodig men typ kallrökt) häst? Är den inte lika dö' oavsett om den är stekt eller rå?




Bögblod? Ja tack om du inte bögar.

2011-02-20 » 12:27:35 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (50)



Kommer ihåg att jag läste för någon vecka sedan om döva som inte fick ge blod (läste inte artikeln så vet inte varför). Hur sjukt är inte det? Är blodet smittat av döviska eller vadå? Nästan så man skulle vilja olla socialstyrelsen(?) i ögat.

Det är komiskt detta med blodgivning. Fastän det många gånger kan vara blodbrist och blodet kollas regelbundet innan man ger blod så får vi bögar ("män som har sex med män") ändå inte ge blod. Eller jo. Om vi lever i celibat (då vi inte får ha haft sex inom ett år innan vi ger blod och hur ofta sker det i ett monogamt förhållande). Hallå? Det är så stenålders så jag storknar. Fine att vi kan vara en högriskgrupp - om man ser till risken för HIV - men varför göra skillnad på folk? Det är ju inte direkt som att vi bögar är de enda som kan drabbas av HIV.

Man kan med andra ord säga - samhället vill ha bögblod, så länge vi inte bögar.




Growing up with perspective

2011-02-14 » 12:08:00 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (23)



Jag har alltid velat jobba med så mycket. TV-spelsbutik. Pilot. Frisör. Lärare. Läkare. And so on.. Man var mycket klokare som liten. Inte lika statuskåt.

Läkare har dock alltid varit det självklara valet för mig. Men när man går i 9:an (15 år?) är man alldeles för ung för att avgöra hela sin framtid. Jag skulle vilja prova på massor innan jag bestämmer mig. Tänk om man går miste om något?

Sagt och gjort. I torsdags lämnade jag in en sommarjobbsansökan på en TV-spelsbutik. Varför inte fullfölja en barndomsdröm? Det kanske är skittråkigt. Eller jätteroligt. Om jag inte provar (om jag nu får jobbet) så lär jag ju aldrig veta. Lika bra att våga.

Vad ville du bli när du var liten? Har det ändrats med åren?




Tidigare inlägg