Nu ska jag hem till det Spiderchickska Palatset för lite fika och snicksnack.

Sist, i all hast efter "Lillemans Nyfikenhet" (HAHA), glömde Lilleman kvar sin brumbrumbil. Med tanke på att han nyss fyllt år tänkte jag att han ska få tillbaka bilen, som en present.

Men sen slog det mig... tänk om han fattar? Att han direkt inser det där är ju MIN bil... det är duuu din jävel som har tagit den!!! Komma här och ge mig en fejkpresent va, ditt rötägg..

Det är som när man var liten och skrek efter nallen, nappen, eller vad det nu kunde vara. Jag visste EXAKT vilken napp som var favoriten, hur identiska de än såg ut. Hellooo, favoritnappen var liksom inbiten på ett speciellt vis. Jag och nappen, vi var ett. Ett starkt förhållande. Då kan ingen komma där och tro att jag inte ska märka om någon ger mig fel napp. Lika med favoritnallen; kom för fan inte med fel nalle - jag ser väl skillnad på MIN nalle och en kopia?!

Vi får vänta och se reaktionen helt enkelt. Jag har slagit in bilen i ett monsterpaket så Lilleman i all iver kanske glömmer bort att det där faktiskt redan är hans bil och ingen ny bil till samlingen. Han lär ha något att göra ett tag, jag råkade tejpa med klistersidan utåt... Jag är för smart för mitt eget bästa ibland.