Först och främst. Älskar't att de sex senaste inläggen alla har haft något med mat att göra. Jag, matvrak? Nej vadå?



När jag gjorde pannkakor igår så höll jag som vanligt på att ståheja i köket med att dansa runt med köksredskapen, sjunga med vispen och dansa loss likt en maniac när ingen ser. Vi alla vet att män inte kan göra flera saker samtidigt. Varpå jag var superdupernära på att ta saltet för att vara socker. Det hade kunnat sluta illa.

Det tar mig tillbaka till barndomsåren när pappa skulle bjussa på pannkisar.

Jag gick runt i flera timmar och tjatade om att jag var sugen på pannkakor och tillslut fick jag min vilja igenom. Bara det att när jag smakade vred sig tarmarna ut-och-in. MEN. Jag hade ju tjatat så jag ville inte vara den som gnällde.. Efter att jag trugat i mig en del av pannkakorna tittar pappa på mig och säger: "Varför äter du inte nu när du har tjatat?!" och inser ganska fort när han ser hur mina ögon börjar fyllas med tårar att ja, något är fel.

Ta hellre socker framför salt.