Åh vad härligt det är med badkar. Alltid när jag kommer hem till mami och ska ta en "snabb dusch" blir det ett långt bad. Att ens säga frasen "jag hoppar in i en snabb dusch" är waste of time. Det är så götteligöttans att ha badkar. Ni som har det och har haft i alla år förstår inte vilken vardagslyx det är. Jag saknar det som tusan i vår nuvarande lägenhet. Älskar att på vintern när man är frussen lägga sig i ett kokhett bad fullt av skum (inte egengjorda bubblor) och bara tina likt en djuptfryst kyckling och bli så där knallröd.

Det ska vara så hett att det nästan gör ont och du förbereder dig på att ringa 112 gällande tredjegradens brännskador. Fossingen ska domna av, sen tar man nästa fot och till slut rumpen och pungen. Spara det ädlaste till sist.

Men till klimaxet med inlägget. Är det bara jag som liten (sisådär 19½ år) som älskade att prutta i badkaret? Ni vet hur prutten tränger sig ut och bildar en fin, kristallklar bubbla? Inte? Ingen? Inte ens tanken? Hepphepp. Jag älskar att knipa ihop låren så att fisbubblan liksom låser sig fast och försöker leta sig fram till ytan för att sen kaboom ge ifrån sig världens mest koncentrerade fisdoft som skulle kunna få vilken mögelost som helst att lukta Marabou. Men sen är ju jag rätt speciell också så varsågod för "smurfarna hoppar av glädje och antecknar"-informationen. Nasty biatch.

Mammas lilla bubbelhörna (inte önsketänk eller så...)