Ursäkta min frånvaro. Men det är helg, jag njuter av tillvaron med pussen och hans familj/släkt och vi har nyss varit på tårtkalas. Ni förstår. Jag står här med händerna och försöker göra vågen med att väga upp vad som väger tyngst. Bloggen? Tårta? Tårta? Bloggen? Well. Med tanke på den gottegris jag är var tårtan en självklarhet.

Till min stora förskräckelse blev vi först bjudna på en bajskorv. Eller? Nej det är Kåldolmar. Eller? Jag har aldrig tidigare ätit kålDOLMAR. Det ser ju bara... för groteskt ut? Och namnet? Enda min tanke har associerat det hela med är "DOLME", av kål? Yuck. Men till min förvåning så var det faktiskt gott. Helt klart godkänt!



HJORTRONTÅRTA! Muuums! Aldrig tidigare ätit det heller. Och det smakade än bättre eftersom jag (och pussen... men han räknas inte då hans hjortronhink var fylld med typ tre bär) har plockat dem. Pussens mormor tyckte dock bären var små och frågade lite ironiskt om jag ätit upp de stora hjortronen själv.

... Alltså??? Ursäkta??? Här ger jag bort skogens guld och så blir jag förolämpad så här? Som om jag, bärens mästare (säger vi), bara skulle plocka små bär? Man bara liksom hallåååå förlåååt att jag var hungrig när jag sprang runt som en skogsmulle, slet som en best och plockade hjortron. Ja. Lite känsligt det där som ni förstår. Speciellt eftersom det är sant. Att jag åt upp de största bären själv. Tihihi.