I don't give a fu*k who you sleep with - lets go pride!
2011-08-04 » 13:38:00 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (23)
I serien Pretty Little Liars så är en av karaktärerna, Emily, gay (säg vilken serie som numera INTE har en gaykaraktär??). Hennes familj är mer av en överklass-familj med en militärfarsa och en mamma som verkar vara hemmafru. Emily bestämmer sig i vilket fall som helst för att komma ut inför sin familj innan de får reda på det genom någon annan (exakt samma visa jag gjorde när jag kom ut). Pappan accepterar att dottern är gay men mamman blir äcklad. Du kan riktigt se avskyn i hennes ögon. Hur smutsig hon tycker att hennes dotter blivit. Och ur sig vräker hon: "I'm not okay with it. The whole thing makes me sick. Sick to my stomach!"
Det skär i hjärtat. Okej att det är film. Men just den frasen får mig att må illa. På riktigt. Tänk att det faktiskt finns de som har det så. En icke-accepterande familj. En familj som inte älskar en för den man är? En familj som inte stöttar en i kärlekens tecken utan tar avstånd för att du älskar en annan människa av samma kön. Är det ens rimligt att kalla dessa personer för familj? Hur kan ens eget kött och blod svika en och bli äcklad av vacker kärlek?! Ens egen familj ska älska en för den man är - inte för vem personen-i-sin-tur älskar.
Att komma ut som HBTQ-person är ingen dans på rosor. Det är inte bara att säga "Hey I'm gay" och sen tro att alla ska komma och ge oss en klapp på kinden. Det är en process som behöver gro. Som behöver tid. Och som viktigaste av allt själv behöver kärlek. Att ta steget ut och öppet vilja säga: jag är gay - love it or hate it. Det kräver en massa mod. Och jag själv kan inte ens föreställa mig hur mitt liv hade sett ut idag om jag inte hade haft så förstående och accepterande människor runtomkring mig som jag har.
Nästa år ska jag bannemig vandra i Prideparaden och visa mitt stöd. Skam att jag, som kallar mig själv för gaybloggare, inte varit på Pride ännu.
Gay eller inte - jag gillar dig! ;) För den du är. Individen. Människan. Inte könet eller läggningen :)
Kram på're vännen! :love:
När en av mina bästa vänner skulle berätta för mig att han var gay så blev han nervös och sa "Emma, jag är HOMERsexual".
Fin stund.
Vi skrattade bra mycket åt det.
Jag blev helt frustrerad av det avsnittet, hur kan man säga så som förälder, det värsta är att det inte bara är film, det finns ju såna föräldrar på riktigt som är helt knäppa. Min mamma t.ex tycker att homosexualitet är en sjukdom som botas genom att man ignorerar att man är det.
Kan bara hålla med föregående talare och dig, Gäjjmaseen. Är själv bara en tråheteronorm(-ish), men skulle aldrig i mitt liv fördömma eller kunna äcklas av att mitt (framtida, eftersom jag inte har några nu) barn kom till mig och berättade att det var endera H, B, T eller Q. Kärleken är för vacker för att bara vara "tillåten" några få!
You go girl du e bäst!!
You go girl du e bäst!!
Jag ska till sthlm imon, när är den där gayparaden, ska passa på att hångla med allt med två ben!!!!
Du är grym som vågar stå för den du är! :)
Ni är så fina ihop.
En av min nära vän som är bi men gillar mest killar.. Han berättade för sin pappa som tog det ganska bra men blev självklart lite chockad men sade att han älskar honom än vad han vill vara för att han är hans son. Att berätta för mamman gick inte så bra, hon blev så arg och ringde till akutpysk och sade att hans son har sjukdom fastän mamman jobbar inom sjukvården vet att vara gay är inte sjukdom men när hennes son är det så tyckte hon det är en äcklig sjukdom. Men nu har mamman förstått och kommit bra övers med sin son efter några år. Har också några andra kompisar som har kommit ut och fick bra bemötande av sin familj. Alla familjer är ju olika men man ska inte bedöma efter vem man älskar som du sade! :)
Din blogg, äääälskar den verkligen men är skitdålig på att kommetera på din roliga inlägg! :)
men hejja dig och hejja alla andra. kärlek är kärlek. så är det bara.
Jag har läst din blogg ett bra tag nu... Utan att skriva några kommentarer, alls. Men det här inlägget fick mig att vilja skriva; du är helt jävla supergrym, vet du det? Jag beundrar dig för att du står för vad och vem du är!
Fortsätt med det du gör, det är helt enkelt grymt.
Pride känns faktiskt lite som ett måste, men ett mycket positivt måste:) Jag missar alla mina tre möjliga pride festivaler i år, tråkigt som fan.
Och ja, att komma ut är något som tar väldigt lång tid för många. Inte själva klivet ut kanske men processen att få acceptans utav sina nära. Det tog min mamma ganska länge att faktiskt acceptera och känna sig ok med att jag var lebb, men idag finns det ingen som är så stödjande i den delen av mitt liv som hon är :) vi har fina människor i våra liv!
Jag kollar på Paraden på lördag och hoppas se er i den nästa år.
Jag gråter alltid då jag ser de olika grupperna. Allra helst föräldrarna.
Känns egentligen överflödigt att kommentera det du skrivit, cause you said it all. Men en jävla massa kärlek till dig, Adam och alla andra proud gays som vågar stå upp mot de idioter som inte inser att alla kärlek är bra kärlek. Puss.
Svar: Det är sant, ibland kan jag få ett jättesug efter husmanskost. Typ köttbullar, potatismos och lingonsylt. Dregel
Vilket bra inlägg! Nästa år tror jag minsann att det blir Pride för mig också. :-)
Men gud vad bra skrivet! Det är så rätt alltså.
Man älskar vem man vill, deal with it, idiotas.
Tumme upp för det här inlägget!
Jag hade just den komma-ut-erfarenheten med min mamma och även om jag vågar stå för den jag är idag och lycklig över det, så betyder det inte att vägen dit varit, som du beskriver det, en dans på rosor. Många glömmer bort processen som pågått bakom garderobsdörren.
Har inte ord nog...
:love: KÄRLEK! Till Dig och dina nära och kära! :love:
Det som är mest synd är att det fortfarande är något som "ska accepteras". Varför ska det accepteras, varför är det inte en självklarhet från början att det är accepterat? Varför ska det behöva ta tid?
:bigeyes: Driver du med mig? Helt allvarligt, det hette faktiskt Adam och Eva, inte Adam och Evert! Det är så otroligt sjukt med homosexualitet. Om alla var homo skulle ju människan dö ut! Vad förstår ni inte??? Vill ni ta död på er egen art??? Helt vansinnigt. Nej, hit går jag inte igen. You make me sick!
Kan inte annat än att hålla med, speciellt som det var ett tidigare inlägg här som fick mig att börja kolla på pretty little liars.
Till/om Skipper: hoppas verkligen inte du är allvarlig. För är du det måste du vara helt pantad som går in på en blogg som heter som den här. Surfa på sverigedemokratbloggar istället. Och om det var ett skämt - så var det inte roligt.
Och för övrigt - vem skulle inte vilja ta död på mänskligheten för den delen, mänskligheten är ju inte direkt det bästa på jorden. Och dessutom, om man resonerar så är det ju sjukt att använda preventivmedel också - det hindrar ju att nya människor föds.
Jag har aldrig förstått hur man skulle kunna vara äcklad av homosexualitet -- bara för att en person i ens närhet är gay betyder det inte att man själv måste "ställa upp". Varför ska man inte kunna se kärlek som den är; helt enkelt som kärlek?
Jag hoppas inte att mitt barn berättar att h*n är gay just för att jag inte känner att det är någonting JAG bör veta -- det som spelar roll är att h*n är lycklig, och det är något jag behöver veta.
