Demenssjukdomar
2011-08-10 » 14:17:38 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (28)
Farfar doppade kakor i ostkrokarna som om det vore dipp... kanske nya fredagsmys-trenden?
Broder, jag och lillsyrran. För att inte förglömma hennes enögda kanin.
Jag anser att demens (Alzheimers) är den värsta sjukdom du kan drabbas av. Jag rättfärdigar inte att någon sjukdom är värre än den andre - alla sjukdomar är hemska. Min morfar har nyligen tyvärr drabbats av en svår tarmcancer, han går just nu på cellgifter. Om han kommer överleva eller inte är oklart. MEN. På något vis ser jag ljuset i tunneln. För oavsett om morfar skulle dö (vilket jag tror och hoppas att han inte gör) pågrund av en äcklig sjukdom - så hinner han ta farväl. Han hinner göra saker han alltid velat göra. Han hinner leva klart på något vis trots att hans liv avslutas alldeles för tidigt.
Men just demens? Det är en anhörigsjukdom. Det är inte kul att hälsa på en dement släkting som inte kommer ihåg något. Där ordförrådet kan likna en femårings vokabulär. Hur minnet sviker en. Hur hela ens liv bara raseras på några år. Att vakna upp och inte kunna minnas allt underbart man varit med om. Rädslan att mina egna föräldrar ska bli dementa och inte komma ihåg alla våra vackra stunder tillsammans. ALLT du varit och ALLT du gjort - är borta med vinden. Det hjälper inte hur mycket du än försöker påminna - det har skett en kortslutning i tankeverksamheten.
Blir tårögd av ditt inlägg, demens är skräck för mig med. Jag är så oerhört rädd att mina föräldrar ska bli dementa, jag är så rädd för det!
ALLT du varit och ALLT du gjort.
Det är så hemskt, det skrämmer mig så mycket.
Sv. Ja det är nog en film man typ borde visa i sexualundervisningen på högstadiet eller något!
Min mormor hade också alzheimers och det är helt förfärligt.
Både min mormor och min farmor drabbades av demens, mer eller mindre. Farmor drabbades när jag var liten, då farfar dog, och då tyckte jag det blev läskigt att besöka henne så jag slutade. Träffade inte henne sista tio åren, vilket jag i efterhand ångrar. Min mormor har jag aldrig stått nära så visst, det är hemskt att se att någon förlorat en så stor del av sitt liv.
:( usch det är en hemsk sjukdom!! och hoppas din morfar klarar sig!!
visst är det fruktansvärt?
min gammelfarmor var också väldigt dement, det är riktigt hemskt, och nu börjar min sambos farfar visa tecken på att det "börjar gå utför". hemska sjukdom!
och jag hoppas din morfar blir frisk!
Min morfar hade alzheimers. Jag håller med dig. Det är bland det värsta man kan drabbas av.
Och till viss del är det ärftligt......
Usch ja, det är jobbigt att se på som anhörig till en dement person. En anhörig till oss var väldigt dålig ett tag, men så byttes/togs bort felaktig medicinering och hon blev som en ny människa. Fortfarande dement, men långt ifrån lika illa.
Ja jag vill inte säga att någon sjukdom är värst men alsheimers är verkligen hemsk..
ush, det låter hemskt. Man har hört så många berätta om det också... Och när jag frågar mormor om hon är rädd för döden så är hon aldrig det, men hon är rädd för att inte alltid få vara lika klar i huvudet. Jag brukar tänka så också, notera och se om hon fortfarande är lika klar om allt är som vanligt....det är faktiskt hemskt att ens tänka så..
ush, det låter hemskt. Man har hört så många berätta om det också... Och när jag frågar mormor om hon är rädd för döden så är hon aldrig det, men hon är rädd för att inte alltid få vara lika klar i huvudet. Jag brukar tänka så också, notera och se om hon fortfarande är lika klar om allt är som vanligt....det är faktiskt hemskt att ens tänka så..
Huvva så hemskt..! :( Håller med dig. Demens och alzheimers är fruktansvärt. Jag har jobbat flera år inom vården och träffat många dementa. Det är så tragiskt, särskilt när det är ett par och den ena blir jättesjuk. Usch :(
Min morfar hade alzeimers och jag tyckte det var jättehemskt att se honom men att han inte var den han skulle i sinnet.. Ibland hade han nån "magisk timme" då allt stod rätt till men det blev bara värre. Han gick ut mitt i natten, räddningstjänsten hittade han efter 24 h, drunknad...
Men jag är glad att jag fick ha han som morfar, han lärde mig mycket bl. a. hur en skrap pyramid fungerar.:love:
Det är verkligen jättehemskt, både alzheimers som cancer. Lika grymma båda två. Och så finns det tyvärr fler
Ärligt, kan verkligen hålla med dig att demens är nog de värsta sjukdomen som finns. :-(
Min farfar hade samma sjukdom och han levde med det i åtta år, besökte honom många gånger dessa åren men han minns tyvärr inte riktigt mig eller familjen men bara hans son som är min pappa. Tycker det är bara så hemskt att drabbas av sånt sjukdom. :(
Jag är verkligen livrädd för den sjukdomen. Vill inte ha det så
Demens är så orättvist och hemskt. Min farmor var dement och bodde på ett boende dom sista åren innan hon dog. Min glada, spralliga farmor, som helt plötsligt hade förvandlats till en förvirrad dam som knappt kom ihåg oss. Åh så ont det gjorde att se...
Jag håller med dig, det är nog faktiskt en av de värsta sjukdommar som finns. Hua bara tanken ger mig rysningar.
usch ja! min mormor är dement. min älskade momo som tog hand om mig när jag var liten, min extra mamma. ena dagen kan hon vara relativt pigg, få fram någorlunda meningar tills nästa gånhg man ser henne är hon jättetrött och får knappt fram ett ord. det är som du säger en anhörigsjukdom. men vissa dagen ser man skymten av henne och man frågar, är det jobbigt att du inte får fram orden. ja, svarar hon. Hon är dessuteo
m blind så hon är verkligen i sin egna bubbla. Min lilla momo.
Jag håller med dig. Pluggar till syrra och allt jag läser om demens får mig att grina för jag tänker på hur hemskt det vore om mina föräldrar en dag inte känner igen mig längre. Jag hoppas att de aldrig drabbas.
Usch ja jag håller med dig.. det är hemskt. Känner det på jobbet ibland att jag nästan får panik. Tycker så synd om de drabbade, vilket inkluderar de anhöriga, men också får jag panik för man blir ju rädd att själv drabbas av det i gammal ålder!
Åh jag blev helt tårögd av detta inlägg. Jag har aldrig känt någon som blivit dement, känner ingen nu heller, och jag hoppas slippa uppleva detta. Men jag kommer ihåg när pappa dött att jag önskade att de lyckats återuppliva honom, då sade någon att om de lyckats med det efter en timme så hade ändå
Hjärnan varit utan syre för länge och att han ändå inte skulle vara sig själv. Och kanske hade det varit värre, låter kanske konstigt att något skulle vara värre än döden, men när en person förlorar sig själv och allt den varit så är han/hon egentligen inte den personen längre. så man hade ändå saknat allt med den personen även om man träffats varje dag.
Jaha då är inte min son ensam om att ramla ur sängen som barn då. Det var skönt att höra.
Vet precis... Hälsade på min mormor för nån vecka sen. Långt gången Alzheimers. Inte roligt alls, blir bara ledsen...
:love:
Ja det är verkligen en av de värsta sjukdomarna. Min farfar som var rejält dement dem sista åren gick bort förra veckan. Stod inte honom så nära men var skönt på nåt sätt att han äntligen fick somna in.
Hoppas allt löser sig med din morfar :)
Usch, vad hemskt att inte komma ihåg nånting, fast som du säger, hemskare för omgivningen. Det är därför filmen Dagboken är sååå sorglig :'(
Det ÄR riktigt jobbigt. Min farfar är också dement. Han är så pigg i övrigt, eller var pigg i övrigt. Nu är det som att sjukdomen äter upp honom.. Och det var bra många år sedan han mindes mig...
Det är en awful sjukdom. Det var hemskt att hälsa på pojkvännens farfar de sista året han levde. Han visste knappt vem någon var längre och satt mest och grät för nåt hemskt som hände i hans huvud.
Jag kan inte låta bli att hålla med dig. Tidigare tänkte jag inte så mycket på demenssjukdomar, men för några månader sedan fick min farfar en stroke och första gången jag träffade honom efter det kände han inte igen mig till en början. Jag var nära tårar innan han till slut kom ihåg mig, för jag har alltid haft en väldigt nära relation till honom i och med att jag är äldsta barnbarnet han har och att se honom se på mig utan att känna igen mig... Det gör fortfarande ont i mig.
Jag anser samma sak. Det finns nog inge värre än Alzheimers.
Min morfar lider av det och sjukdomen börjar bli värre. Än så länge känner han igen mig och det gör mig glad. Men man märker dragen och vet att snart minns han inte mig. Gör så ont i hjärtat.
Min mormor brukar säga: Jag hoppas att du är klar i huvudet och har dåliga ben när du blir äldre.
Och jag hoppas på samma sak.
