Prayers For Bobby - AIDS: "The Gay disease" (fuck that)
2011-08-09 » 20:02:01 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (40)
Prayers For Bobby handlar om just det jag skrev om för några dagar sedan - att inte accepteras av sitt eget kött och blod för den man är. En film som tar upp just det här med att ens egen familj sviker då du har hjärta att kunna älska och känna kärlek till en annan levande människa som är av samma kön och en familj som aldrig kan acceptera dig för den du är förrän det är försent. Det skär i mitt homohjärta att se denna film. Det gör ont när jag tänker - det där hade kunnat vara jag. Det svider utavhelsicke när jag tänker på hur många som faktiskt får stå ut med detta - att inte accepteras för den man är och att det till slut kommer till en gräns där man inte orkar mer och enda utvägen är självmord. Inte konstigt kanske när ens egen moder ser sin son som lortig. Som om han släpat hem världens smutsigaste katt och dragit på sig en äcklig sjukdom och att han numera är en synd av bibeln. Till och med på begravningen av Bobby står prästen och smutskastar Bobby och hans "synd". Synden att kunna älska.
Citat ur filmen jag fastnade extra mycket för.
Psykologen: So you THINK you're homosexual? Bobby how many girls have you been with? No sexual relations? Then how do you know for sure? Do you WANT to be homosexual?
Varför måste man ha sexuell kontakt med tjejer för att vara säker på om man är bög eller inte? HATAR det argumentet: "men om du inte haft sex med en tjej hur kan du då vara säääker?". Ingen VÄLJER vem de vill vara; du är den du är!
Bitchmamman: Look at what you're wearing. And I told you time after time to not do the thing with your arm (armen i sidan you know?), it makes you look like a girl!
Bobby: I've always dressed like this?
Mamma: No you haven't!! It's got worse!
Som om homosexualitet satt i klädstilen och en hand-i-höften..
Bobby: It feels good when I'm with David. But if he touches me in public. Or God forbidden kisses me. I pull away. I feel ashamed!
Mamman: Because you know it's wrong!
Bobby: Because YOU told me it's wrong!
Mamman: It's not me it's the bible.
Bobby: It's NOT the bible! It's you! Why can't you admit that? Why can't you admit what I am?!
Mamman: What you've become.
Bobby: What I AM! Accept me for who I am!
Mamman: I won't have a gay son.
Se filmen. Bli berörd. Reagera. Reflektera. Och kommentera gärna dina egna tankar kring det hela.
Tack för filmtipset. Ska se den!
åh den låter hur hemsk som helst :( mår dåligt bara av att läsa!! usch.. men får ta och se den någon gång men kommer säkert bara gråta i genom allt..
åh den låter hur hemsk som helst :( mår dåligt bara av att läsa!! usch.. men får ta och se den någon gång men kommer säkert bara gråta i genom allt..
JAG BLIR SÅ ARG! Speciellt på sånt där med 'men har du legat med en kille då?' jag vet väl att jag är flata oavsett om jag haft sex med en kille eller inte? det enda det handlar om är KÄNSLOR! men det fattar fan inte vissa!!
Oj oj, den verkar väldigt stark, fruktansvärt hemsk och säkert jättebra och tänkvärd. Vet inte om jag klarar av att se den.. mår dåligt bara av det du berättar.
Den filmen är extremt bra! Usch som jag blir berörd! Galet!
:(:(:(
Låter, precis som du säger, som en film som borde vara obligatorisk i alla skolor.
Tack för tipset! Den ska jag se. Låter väldigt gripande, dock.. Utan att jag har egen erfarenhet av detta, kan tänka mig den känslan av att inte bli accepterad för den man är För att man älskar någon av annat kön. Sådan gör mig så ledsen. Och fruktansvärt frustrerad, att vi i dagens 2011 inte ska kunna se att alla former av schabloner och stereotypa ideal om hur det 'ska' vara, bara skapar problem och intolerans. Hoppas verkligen att filmen kan påverka folks tänkande. Att de kanske förstår att känslor övervinner och i slutändan kan eliminera den denna förbannat löjliga (och alltför ofta bibel -förknippande) normen.
Jag beundrar verkligen dig - och alla andra -som står för att de kan visa starka känslor för någon - OAVSETT om det är till någon av samma eller motsatt kön. Det är grymt!
Varför får inte heterosexuella samma fråga? Jag är hetero och jag har då aldrig fått det... "Men hur vet du att du gillar killar, har du ens testat att ligga med en tjej?!"
Fråga alla eller fråga ingen, liksom. (jag tycker naturligtvis att det är en knäpp fråga! vissa kanske behöver testa sig fram men majoriteten lär ju märka vad/vem/vilka de känner attraktion till utan att ligga runt och testa.... så var det för mig iaf!)
Åh, jag har sett den filmen flera gånger och jag grinar fan lika mycket varje gång. Jag håller med om att den borde visas på alla skolor, och jag övertalade till och med min mormor (som är lärare) att hon skulle visa den för sina elever. För ja, alla borde se den.
Åh, var det honom som Oprah gjorde ett program om? När hon åkte tillbaka till där hon hade ett program på 80-talet då folk stått och skrikit åt honom? Är det samma kille? Den här tänker jag se. Jag vet inte om du minns eller gjort kopplingen men för ett par veckor sen mejlade jag dig där jag delvis prisade din blogg, din öppenhet men också vällde ur mig om min bästa vän som ännu inte kommit ut officiellt och vars rädslor för vad folk ska säga gör ont i mig varje dag? Återigen - denna film SKA JAG SE!
Såg trailern och blev riktigt berörd direkt! Måste få tag på den filmen! :-)
Ska se den nu :-) tack för tipset!
Fänkx snygging för ett peppande inlägg för oss som inte vågat komma ut riktigt än :) filmen ska ses! :D
Har filmen i min samling och den är sjukt bra. En sånn där film som man vill ska nå ut till alla! Vore en fin sak å få visa den på tv kl 21!
Ååh gud tror inte jag vågar se den. Jag kommer gråta okontrollerat i flera dagar, seriöst. Tänker också alltid att "det kunde varit jag" det kunde varit jag som hade de där föräldrarna, som inte förstår, som inte accepterar mig. Min bästa vän har det så. Jag är så orolig för vad som ska hända när hon kommer ut, om hon gör det. För hur fan vågar man berätta att man är gay när man vet att hela helvetet kommer braka lös? Jag hade inte vågat...
All kärlek och lycka till dig härliga lilla gaymas. Ingen lyser upp en halvtrist vardag lika bra som du. Och ingen är lika klok heller för den delen :love:
Varsågoda hörni! Se och njut. Eller njut är fel ord men you get the point.
Alex: Ta den tid du behöver. Att komma ut är ingen brådska. :)
Christoffer: Jag ska absolut införskaffa mig filmen. Det är den värd. Konstigt att jag inte hört talas om den tidigare än för kanske två veckor sen? Den är ju ändå från 2009. En film likt denna borde prisas högt till skyarna, visas på alla kanaler samt tillhöra samhällskunskaplig undervisning. SÅ bra och viktig är den.
/ gaymasen
Peace: Tack du! Värmer att höra.
Och ja den är extremt gripande. Men en sån vettig film att se. Verkligen. Och jag vet inte om jag heller hade klarat att komma ut om jag inte hade en supportande familj samt vänner runtom. Det går såklart, men vad tufft det måste vara? Som om det inte kan vara nog med motstånd som det redan är och sen behöva bemöta en familj som inte accepterar en? Nej usch!
/ gaymasen
Åh herregud. Jag såg den just. En riktig punch in the face. Jag gråter fortfarande, men egentligen är det nog inte på grund av filmen i sig, utan snarare det faktum att, som du säger, den "borde visas på varje skola". Varför i helvete SKA den behöva visas på varje skola?! Varför i helvete är hbtq någonting som år 2011 fortfarande måste diskuteras och debatteras huruvida det är okej? (Varför i helvete tycker google chrome att "hbtq" är ett stavfel?!) Det är vad som gör mig förbannad. Att den mest naturliga saken i världen - kärlek - måste förklaras. Måste tas upp i skolan och förklaras "normalt". Det bevisar ju bara att det fortfarande inte anses vara riktigt normalt. Nej, nu gråter jag inte längre, nu är jag skitförbannad. Skitförbannad på alla jävla IDIOTER där ute. Så, nu ska jag sluta innan jag säger någonting riktigt otrevligt. Kärlek!
Vill se den filmen så kan inte läsa recensionen än eftersom det stod varning för spoilers :-b
Svar: Jo, det brukar bli en del onödiga kommentarer om man inte förtydligar extreeeemt noga...hahaha :-D En del folk som älskar att ha något att klaga på antar jag.
Den låter verkligen himla fin den där!
Men SNYFT, jag börjar ju nästan böla bara jag läser det du skriver om den..! ;-( Tror inte mitt homohjärta skulle klara av att se den, det skulle nog strimlas i småbitar...
Fy fan, den verkar så jävla sorglig och hemsk. Ska se den, laddade ner den (jag veeeet, fy på mig) för ett tag sen. En annan film som berör synen på homosexualitet och som hiskeligt nog är baserad på en sann historia, är min favoritfilm Heavenly Creatures. Asså fy fan vad jag ville köra ett spjut genom huvudet p.g.a. hur man betraktade tjejernas förhållande till varandra. Det är ingen munter film alls. Samma sak med Boys don't cry, FY FAN VAD JAG GRÄT. Jag är glad att jag är en bisexuell tjej på 10-talet, för jag slipper så mycket av det där. Samtidigt är jag inte glad, för jag vet att mycket av acceptansen beror på att det av främst straighta män anses sexigt att vara bi...
Hej! Jag har inte kommenterat din blogg innan, mest för att jag är för lat. Men jag kan ju börja med att säga att jag ÄLSKAR din blogg. Hela du verkar vara en genuint underbar människa! Tack för att du delar med dig i din blogg!
Sen vill jag tacka för filmtipset. Såg filmen alldeles nyss & jag grät, & grät, & grät. Den är hemsk, ledsam, man blir äcklad & illamående! Jag är själv bisexuell, men kan ändå inte riktigt sätta mig in i den situation som filmen visar. Jag har själv haft turen att alla jag känner accepterat mig för den jag är.
Jag måste dock säga, om filmen, att även om det väl var försent när mamman väl accepterade det så verkade hon verkligen jobba för sig själv, för att "make up" för vad hon gjort.
Tack igen för en fantastisk blogg!:love:
Älskar den filmen, men ändå hatar jag den. Den får en att inse att det är vissa som inte blir accepterade för den de är .
Såg filmen i vintras/våras för första gången och jag storgrät! Jag grät nästintill hela filmen, jag som bara gråtit till EN film tidigare EN gång... Det är verkligen en film som alla, oavsett sexuell läggning, könsidentitet osv. borde se. Man borde se Prayers for Bobby i grundskolan när man har sexualkunskap så kanske unga (killar mest) får mer förståelse för hur svårt det kan vara (och är) att komma ut, komma på vem man är..
Bra att du tipsar om den då fler borde se den! :)
http://open.spotify.com/track/4Hj9FBI1IuMVfuYMPpbf71
Rätt cheesy, men ganska feelgood ändå ju!
Detta låter definitivt som en film som jag kommer se inom kort :O
Känner redan nu att jag kommer bryta ihop. Jag fattar verkligen inte hur man kan hata en person för att den älskar en av samma kön. Det går verkligen inte ihop för mig.
Ska ta och sen den ikväll!
helt klart sevärd film! såg den idag på förmiddagen och hela dagen har jag varit ledsen för att jag tänkt på den så mycket. skulle inte förvåna mig om jag kommer drömma om den i natt med...
en annan sevärd film är självklart boys don't cry (som nämndes tidigare), bröt ihop helt och hållet när vi såg den i skolan för snart 1,5 år sedan.
men, jag måste verkligen säga att jag beundrar dig för att du är helt öppen med att du är gay, och även din omgivning som tog det så bra när du kom ut, helt underbart att det finns sådana människor som du/dem!
älskar filmen :)
va händer i helgen? :p
Jag förstår inte hur människor kan vara så känslokalla. Det finns jättemånga jag har träffat på som sagt: Men du har ju aldrig varit tillsammans med en kille/tjej, hur vet du då att du är homosexuell? Men man säger aldrig så till en heterosexuell, det är bara homo/bisexuella som får höra denna kommentaren, blir så in i HELVETES frustrerad (ursäkta svordomen). Mamma och pappa har alltid sagt till mig att dom hade älskat mig vad jag än hade gjort, vem jag var, och hur jag levde. Kärlek till ens barn borde ju vara den största kärleken. Jag är glad att ha föräldrar som lärt mig det viktigaste i livet, och det är just kärlek. Då kvittar det vem det är till, för kärlek som kärlek liksom. Varför skulle man inte kunna älska lika mycket om man är homosexuell än om man var heterosexuell?
Jag hatar fördomar. Titta på personlighet istället för vilket kön de gillar, vad för kläder de har på sig eller vilken frisyr dom har.
Känner att jag skrev jättemycket haha, men blir så irriterad när detta kommer på tal, att man kan behandlas så fel.
Såg den nu ikväll... Man blir sjukt berörd, nu gråter inte jag till filmer, men jag fick gåshud :-)
Nu har jag bara sett typ 30 min av den, men jag älskar hans kusin. (Hon kanske ändras senare i filmen, men just nu är hon underbar.)
Tycker det är vidrigt att det fortsätter såhär, vi lever för fan på 2000-talen och ändå är homosexualitet något äckligt för så många. Varför kan vi inte bara acceptera KÄRLEK??!
Och nu börjar jag spamma dig med kommentarer...
Nej, men allvarligt talat har jag också fått det argumentet, fast jag är bisexuell. "Men hur kan du veta att du är bisexuell? Har du haft sex med en tjej?"
Neej, men jag har inte heller haft sex med en kille. Skulle inte det rent tekniskt sett göra alla oskulder till asexuella människor? Att de inte tänder på någonting? För att de inte haft sex med någon.
SÄMSTA argumentet någonsin.
Jag svarar tillbaka i detta inlägget, känns mest rätt då det handlar om filmen ^__^
Jag berättade för min pojkvän om filmen, han sa att han sett den & blev arg av att bara prata om den :P haha! Men ja, jag håller med om att den borde visas i skolor, för att upplysa om HBTQ personers rätta rättigheter i samhället. Tycker det är helt sinnessjukt att inte alla kan få samma respekt & kärlek som de förtjänar..
Filmen påminner lite om mig själv från när jag var 5-6 år då jag bara gillade tjejer, mina kompisar accepterade inte mig (REDAN I DEN ÅLDERN?) och jag blev tillsammans med en kille nått år senare för att visa att jag var "normal" Sen inte för ens jag blev 16år kom jag ut med att jag var bi fast mer för tjejer, mina nya kompisar accepterar det men dom gamla "kompisarna" är lika än, vilket är synd, för det är ju fortfarande jag oavsett min läggning och det är ju lika med alla HBT-personer överallt, man är inte någon annan än den man är och det ska man egentligen vara stolt över!!:-d:thumbup:
Ja min mamma är till viss del sådär att hon tycker homosexualitet är fel. Och jag kan liksom inte fatta varför det stör henne. Vad är problemet liksom? Titta åt ett annat håll då för fan! Nä jag är därför glad över att jag inte är lesbisk eller så. Då skulle min familj plåga ihjäl mig (de gör de ju redan). Inte lätt att vara öppen och acceptera att folk tänker olika i en familj där folk har tunnelseende...
En otrolig film verkligen. Blir lika ledsen och nedstämd varje gång jag ser den eftersom den här filmen i princip skulle kunna vara baserad på mitt eget liv de senaste åren. Religion har delvis varit centralt, men mest mina föräldrars "principer". Efter att de fick reda på allt så förändrades vår relation, ett ständigt kontrollerande som blivit värre och värre. Numera kan jag knappt sitta vid datorn utan att bli ifrågasatt vad jag gör, använda min telefon utan att de ska se vad jag gör osv. Jag kan inte gå ute och prata i telefon när de ser för då måste jag direkt berätta vem det var och vad den ville. Min pappa sa till mig efter att han och mamma gråtit klart när de fick reda på det, att jag skulle ha klart för mig att det inte fick pågå något sånt innanför hans fyra väggar. Nu är det snart fem år sen han sa det, och jag kommer aldrig glömma de orden. De kunde inte förstå hur jag kunde göra något sånt mot dem, de undrade om jag inte var rädd för alla könssjukdomar som finns. De tillät det inte på något sätt. Nu är det inte lång tid kvar tills jag äntligen ska flytta hemifrån, och få börja mitt riktiga liv och få börja leva. Jag har velat dö många gånger, men har varje gång insett att det inte är en bra lösning, eftersom jag vet att något bättre väntar mig i det riktiga framtida livet. Det som håller mig levande är tanken på att jag snart kan frigöra mig och få älska vem jag vill, för det är idag inte en självklarhet för mig. Det som gör mig så otroligt glad är när jag läser historier som din, där föräldrarna älskar dig för den du är. Mina föräldrar har fått mig att skämmas för den jag är, men den senaste tiden har jag förstått att det är de som borde skämmas. Det har byggt upp mitt självförtroende igen, att veta att det är de som gjort fel. Utifrån sett verkar jag vara den perfekta sonen med bra betyg, trevlig och lättsam, engagerad i jobb och aktiviteter, och mina föräldrar de mest underbara som finns. Så man kan ju förstå ironin jag känner när folk säger till mig att de önskar att mina föräldrar vore deras, eftersom de är så underbara. Ville bara berätta min situation i sammanhanget.
Jag grät floder när jag såg denna! Tack för tipset! Och det värsta är ändå att tänka att detta händer på riktigt ute i världen.
