Två filmer under en kväll - två korta recensioner.



Oscars-belönade (fem gånger om) filmen The Hurt Locker är en besvikelse. Den fick Oscar för Bästa Film, Regi, Originalmanus, Klippning, Ljudredigering och ljudnixning. Men det känns som en typiskt amerikansk film, där allt ska kännas så äkta och därav få flera Oscar. Den är hemsk och tragisk, då den skildrar det irakiska kriget mycket väl, men jag satt bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Dock är den väldigt verklig och på så vis är den bra.



Milk är en otroligt stark film. Den är seg och det händer egentligen ingenting spännande i den, så för er som inte är insatta och intresserade i homohistorians utveckling så kanske inte detta är en film för er. Men för mig som är det, så är den sevärd. Harvey Milk är en beundransvärd person; det han åstadkom under de åtta år som han kämpade för homosexuella rättigheter är fantastiskt. Det är skrämmande att se hur samhället såg ut för endast 40 år sedan, och hur utvecklingen för mänskliga rättigheter har gått framåt. Han började sin kamp för homosexuellas rättigheter i samhället 1970. 1978 hade han lyckats ändra en hel del och fått med sig många på sin sida, innan han skjöts ihjäl.