Rest in Peace

2010-01-25 » 14:03:07 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (5)

Ibland beundras jag människokroppen. Den är fantastiskt. Hur vi känner på oss när någonting inte stämmer. Inatt var jag med om mitt första dödsfall. Personen låg på dödsbädden, men sköterskan var där och sade att hon inte trodde hon skulle dö inatt. När vi går rond under natten så känner jag hur något inte står rätt till och säger att jag går in där - varpå personen troligtvis nyligen somnat in. Min kropp/sinne, sade alltså till mig på något vis "Gå in där." Jag förstod det inte riktigt först; ögonen som stirrade, tungan som hängde ut och att jag inte kunde få någon kontakt när jag försökte prata med personen. Jag insåg det först när jag kände på pannan och att det inte var lika varmt som det ska/brukar vara; sedan när jag började kolla andningen som var så tung sist och pulsen så var det ännu klarare - personen har vandrat vidare.

Detta var på morgonen, en timme innan jag skulle få gå hem. Det är hemskt, samtidigt väldigt vackert. När vi gjorde i ordning personen som hade dött så kände jag nästan som ett lugn - äntligen fick denna person somna in. Ännu hemskare att säga "äntligen", men så är det faktiskt. Jag är säker på att det som kommer efter är bättre än att bo på ett servicehus.

Rest in Peace.

Känner igen det där, men hann vara med på ganska många (innan jag gick vidare i mitt arbetsliv)
Härligt att det finns människor som vill och orkar jobba i vården!!!
All heder till er och DIG :)

Det är något som man aldrig vänjer sig vid heller. Allt annat inom det yrket har man vant sig vid nu. Men dödsfall. Det är ju personer som man känner och tycker om som dör. Aldrig roligt. Men det händer även den bästa.

Fick flashbacks om när jag var med om mitt första dödsfall! Det var vackert! Men ändå så svårt att förstå. Döden är vacker och skrämmande på samma gång! Ibland är den orättvis och ibland kan man tycka att den är försenad!
Varje gång jag är med om att någon tar sista andetaget blir jag så berörd. Måste öppna ett fönster så att själen kan flyga ut och blunda en stund och tänka på mina nära och lära. Livet är skört. Att få dö på ett lungt och stillsamt sätt efter ett långt liv är vi alla värda.

Du är en fin människa!
Kram!

Det är så jobbigt att tackla att någon dör.. Jag har sätt min kompis lossas morfar ta sitt sista andetag. Hittat min häst (han var verkligen mitt allt och lite till) liggande död i hagen. han dog av ålder så det var lite som att någon drog undan mattan då jag inte var redo. Men samtidigt är en natulig död fint på något höger eller vänster.. Tror stenhårt på att man kan ha kontakt med dom på andra sidan.
RIP

Det är ett ögonblick som är annorlunda. Första ggn var jag liksom lite skraj. Med min kulturella bakgrund har jag också fått lära mig att det är lite känsligt. Men i min kommande yrkesroll har jag lärt mig hantera det.

Men jag funderar, trodde att alla som låg på dödsbädden alltid har någon som sitter vid dem inför sista resan?

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:




Kommentar: