Mycket text, men läsvärt för den intresserade.



Tåget rullar ner mot Göteborg, då plötsligt ett rätt oväntat SMS dyker upp på mobilen där det står "Jag har bara en känsla av att vi sitter på samma tåg. //Adam". Min puls började slå, handsvetten började produceras som aldrig förr - jag bestämde mig direkt för att inte svara. Fick ett till SMS "Jag tror faktiskt vi sitter på samma tåg.. Det känns verkligen som det Christoffer" Jag svarade då "Vart sitter du?" Den person jag precis skulle träffa hade jag skrivit länge med över gay-communityn QX (qruiser) men faktiskt aldrig pratat med över telefon då han aldrig svarat när jag försökt att ringa. Det var nervöst men tog mig i alla fall modet att gå till kupén där denna person satt. Och där satt han, Miss Adam.

Det ingen av oss då visste var att denna korta tågresa mellan Skövde och Göteborg var början på en resa som skulle fortsätta mycket längre än så. Adams första reaktion när han träffade mig på tåget var att jag var snygg men omogen och ställde samma konstiga frågor hela tiden - han tyckte även att jag ramade in alla lustiga frågor med en ännu lustigare dialekt al-la Gunde Svan. Kanske var det inte bästa intrycket att ge till en person första gången; att man är konstig på alla dess vis? Vi beslöt oss i alla fall för att festa tillsammans under helgen och sedan åkte vi hem till våra egna delar av det avlånga Sverige.

Jag åkte till London för att se Madonna och flög därifrån till Göteborg för att fira en vän som fyllde år. SMS:en tätnade och blev allt mer frekventa varpå han bestämde sig för att komma och vara med i firandet. Plötsligt på en rökfylld balkong någonstans utanför Göteborg bland frysta hallon och jordgubbar som vi matat varandra med - uppstod det där magiska och spännande ögonblicket då två personer inser att det faktiskt kommer att komma en kyss.
Hallonen tinade i takt av den heta spänningen och plötsligt så var den där - kyssen.

Månaden efter åkte jag ner för att träffa Adam över helgen, i bagaget hade jag med mig en stor fråga i huvudet som jag funderat på. Av nervositet formulerades slutligen frågan kanske inte riktigt så romantiskt jag hade önskat. "Är vi tillsammans eller? Mina vänner undrar..."

Fascinerade över hur livet kunnat förändrats så drastiskt. Ett och ett halvt år senare sitter vi här i vår egna lilla lya i  Leksand. Tänk om jag inte hade svarat på SMS:et? Tänk om vi inte hade festat ihop under helgen. Eller tänk om Adam inte fått för sig att jag satt där på tåget? Finns många tänk om, men som tur är så måste man våga - vilket vi båda gjorde. Det började från ett "Hej" på en bögsida till att bli ett starkt och lyckligt förhållande.

Det var inte bara en resa som började den där dagen mellan Skövde och Göteborg. Utan helt ovetandes var det också början på en annan - en resa som är innerligt vacker in i det oändliga djupet av varandras hjärtan.