2009-11-03 » 13:54:06 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (3)

Jag skulle aldrig klara av att leva i denna isolering.

Alla dagliga rutiner, där 46 % består av att be. Det var ofantligt lång tid innan man blev nunna. En tant som satt nere i kapellet hade bott i klostret i tretton år men var fortfarande inte nunna. Sedan allt man måste överge; all sin rikedom, leva i celibat, etc. Nej, tacka vet jag frihet. Fast på ett vis var detta frihet för denna nunna.

På samma vis som vi säger till våra föräldrar när vi ska gå ut någonstans eller behöver pengar, detsamma gäller för dem; de säger till när de går, vad de ska göra och hur mycket pengar de behöver, då de själva inte har några pengar. Hon tog dessa två som synonymer; vi går till våra föräldrar, de går till sin huvudperson. Skillnaden är att när man bor hemma är man oftast inte myndig... Men intressant tankegång ändå.



Nunnorna kanske går med dessa kyskhetsbälten under deras kläder? Annars klättrar munkarna in, pilska som aldrig förr, och hoppas på att kunna få nosa lite på musen. Man vet aldrig.

cl