2009-05-10 » 21:31:27 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (16)

(Långt, meningslöst och tråkigt för många men viktigt för mig)



Jag känner mig tom, men vet inte varför. Jag sitter och tänker på allt mellan skinka och tå och förstår inte varför jag känner mig tom; vad gör mig tom? Jag borde vara nöjd, jag har ett bra liv. Jag har en underbar familj och underbara vänner men jag tror att det är att jag saknar mycket annat. Jag tänker tillbaka på mina fantastiska resor jag har varit ut på där jag verkligen funnit mig själv och växt som person; den resan som jag framförallt alltid kommer tänka tillbaka på med ett stort leende är Japan-resan 2005. Japan i tio dagar, inte kunna språket eller någonting och bo en i värdfamilj. Det är inte lätt, men oerhört lärorikt! Kina-resan som var i november är också ett fantastiskt minne! Jag älskar verkligen att resa; det är en flykt från vardagen där man glömmer bort alla tankar och bekymmer hemma och bara flyr - flyr för att leva.

Något annat jag också saknar och behöver är närhet. Jag får närhet, men inte på samma sätt som jag behöver. Svårt att beskriva, men där känns också ett oerhört tomrum som ger mig en stor känsla av obehag. Den skapar irritation på något jag inte kan säga vad - det finns bara där, men vad det är går inte att förklara. Jag blir irriterad på små saker men vet inte varför.

Det låter säkert som att jag är en stor bekräftelsehora nu, men det är jag inte gällande detta. När jag gör skolarbeten och liknande, då är jag nog den främsta bekräftelsenissen för jag måste ha struktur på allt och alla; annars rubbas min vardag. Jag uppskattar nog för lite, jag borde se till alla fantastiska människor jag har runt om kring mig! Jag uppskattar faktiskt väldigt mycket om jag ser det så, bara att jag ofta inte visar det, vilket är synd.

Men när jag tänker tillbaka på alla fantastiska upplevelser jag har varit med om och som kommer följa mig hela livet blir jag ledsen. Detta tomrum kommer tillbaka och det kan inte fyllas av något eller någon. Jag tittar på bilder och ser hur jag verkligen ler med ögonen och hela själen skiner - hur hela jag skriker ut av lycka! Jag vill tillbaka för det är en helt annan frihet än vad det är här hemma, slipper press och kan som sagt bara leva. Och leva, det är det man vill. Men detta tomrum måste jag lära mig att fylla med något annat än resor, och det är bara jag som kan komma fram till hur jag ska göra det. Jag måste tänka. Tänka i en hel livstidsprocess, för detta är inget som förändras över en natt - en process som förändras och som kommer bli till något positivt och sedan hittar jag ett annat tomrum som ska fyllas. Det är detta som kallas livet. I alla fall mitt liv.

Japan 2005






Kina 2008








cl