Fetma - stort samhällsproblem
2009-05-25 » 09:01:30 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (13)
Sjukdom eller ej?
Satte på TV:n igår och fick se detta! Sådant här äcklar mig. Att han sedan ligger där och säger att det är en sjukdom och att han inte kan sluta äta, utan att han faktiskt åt sig själv till döds - det är skandal och tortyr gentemot sig själv och sin omgivning.
Fetma är långt ifrån en sjukdom i mina ögon, det är ett samhällsproblem men ingen sjukdom. Han har ett eget val, och vad tänker man när det går så här långt? Jag har ingenting emot överviktiga människor, men om man ser att det börjar dra iväg något rejält på vikten; börjar man då inte att tänka efter och sätta stopp för det? Vad gör anhöriga? Jag hade satt på en tvångströja och låst in personen i en liten skrubb under trappan. Alla har ett val här i livet! Oavsett hur dåligt man mår, så kan man inte äta sig till döds. Eller det är kanske detta som kallas njutningen med livet?
Nej, fetma är ett problem och inte en sjukdom.
cl
Själv tror jag att det rä BÅDE ett samhällsproblem och sjukdom. Man får nog se det ur båda synvinklarna. Människor som äter mycket är ofta deprimerade och då blir det också en sjukdom.
Nu ska jag ge dig ett svar på en fråga som du ställde för en halv evighet sedan i min blogg:
Om vattensängar är mer skonsamma mot kroppen. Jag vet ju inte vad som sägs rent vetenskapligt om dem men Sambon upplever det som det. Han fick ryggskott minst fem gånger om året innan han skaffade vattensängen men under de femton åren han haft sängen har han haft bara ryggskott ca fem gånger. madrassen stödjer upp kroppen och du anpassar vattenmängden efter kroppsvikten. Det blir inga luftspalten mellan kroppen och madrassen som på en vanlig madrass. Och så tror jag ju att värmen gör sitt att man blir mer avspänd i musklerna när de är varma och hhar stöd hela tiden. det är vad jag tror.
Ha en bra dag :-)
Tycker du inte att omvända ätstörningar, så som anorexi och bulimi, räknas som en sjukdom då? Är inte fetma samma sak fast tvärtom?
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag själv tycker. Det är en svår fråga om fetma är en sjukdom eller inte. Det är bara en tanke att feta människor kanske inte ser den kroppen de har i spegeln, precis som anorektiska/bulimiker.
Svar j: Du har rätt i det du säger. Viktigt att tillägga är att jag inte tycker illa om feta människor, bara att jag inte kan förstå hur man kan låta det gå SÅ långt. Men visst, anorexi och bulimi är ju motsatsen och det räknas som en sjukdom. Men ja, svårt att definiera.
Jag har alltid haft ungefär samma åsikter.. Feta människor får skylla sig själva, alla har ett val. MEN.. Det blir ju ett beroende, på samma sätt som en alkoholist inte kan sluta dricka, en knarkare inte sluta knarka.. Och visst, även dessa har ett val, men det är nog inte bara att slänga ur sig att det är lätt.. Beroende är inte det lättaste att bryta..
Hoppas du har det bra i SKövde! Själv kom jag hem idag efter en bra och mysig helg =)
Ja du, diskussionen om fetma som sjukdoms vara eller icke vara är en väldigt spridd diskussion. Jag anser att det kan räknas som både och- sjukdom och samhällsproblem. Det är ett problem för samhället och för individen blir det lätt en sjukdom. Ungefär som ett beroende ja.
Gött att jag inte är överrens med dej om allt. haha:P
Fetma är en sjukdom, precis som diabetes, åderförkalkning och hjärtsvikt faktiskt (som alla mer eller mindre är sjukdomar som man skaffar sig till viss del som ett resultat av miljö - alltså egna livsstilsvanor. Men till stor del måste man ha en genetisk predisponering för att lättare få dessa sjukdomr). Beroende är även det mycket genetiskt betingat även om alla kan bli beroende mer eller mindre. Ätstörningar i form av beroende av mat för att dämpa stress, oro, ständig hungerskänsla etc. är lika mycket en psykisk sjukdom som det motsatta.
:) För att göra det lättare... I slutändan får vi alla skylla oss själva. Men det skulle man kunna applicera på allt från tjejen i kort kjol som ställde sig ensam på en stig i en mörk skog mitt i natten till att man tryckte på snoozeknappen och missade jobbintervjun el nåt. (Hoppas ni förstår min point). Bara för att en människa fattar fel beslut ska hon inte behöva dömmas som mindre värd än en människa som anser sig fatta rätt beslut. Till slut trillar vi alla dit.
Glad blogg du har da!
Usch hatar att se sånt här på TV! Däremot tror jag att vissa har mer anlag för att bli feta än andra... men låter man det skena iväg såhär långt så finns det faktiskt inga ursäkter. Tycker inte jag iaf.
Måste bara säga mina åsikter om detta. Jag ser anorexi och fetma som svagheter - cancer är en sjukdom. Enda gången jag kan påstå att fetma är en sjukdom är om personen i sig har en sjukdom som gör att personen går upp utan att äta något.
/en person som läser din blogg dagligen, fast du inte känner. :)
Svårt att veta om det är en sjukdom eller inte. Däremot kan jag inte riktigt känna att den här personen har gjort det mot sig själv bara för att han gillar att äta. Alkoholism räknas väl som en sjukdom nu för tiden? Ett beroende, är det en sjukdom? Knarkberoende, sockerberoende, matberoende, alkoholberoende.. Allt detta är ju på något vis en sjukdom, eftersom människan inte vill hålla på men inte kan sluta? Men det är väl mer en psykisk sjukdom som man faktiskt kan komma ifrån om man har folk omkring sig som vill och ORKAR hjälpa till.
Hej Robin, och trevligt att du läser min blogg dagligen även om jag tydligen inte vet vem du är. Haha. Men det kan man ändra på. :)
Du har rätt i det du säger. Men ja, det är svårt att definiera vart gränsen beroende och sjukdom går, i dessa fall. Visst, vissa har en sjukdom så de går upp i vikt - då är det en sjukdom. Men att tröstäta sig till döds och liknande för att man mår dåligt och sedan inte kunna sluta äta, det ser inte jag som en sjukdom utan som en dålig vana och ett beroende. Men ja, det är som sagt svårt att dra ett streck vart gränsen ska gå.. :=)
Homosexuallitet är väl också ett problem? Är det bättre att inte veta vilket kön man är än att äta för mycket?
Svar L; Ursäkta, kan du repetera? Vart någonstans finner du att homosexualitet är ett PROBLEM? Det är en avvikelse, men problem? För vem? För dig? För samhället? Kostar vi extra? Äter vi extra lite? Och vadå inte veta vilket kön man är? Jag är en man; har penis med purpurfärgat ollon - det vill säga, en man. Så ja, homosexualitet är inget problem och "hellre" det än att äta sig till döds.
Matmissbrukare för hela slanten. Det är inte synd om nån missbrukare, som du sa; Alla har ett val. & låter man det gå sådär långt så får man fan skylla sig själv. Blir fan spyfärdig!
