Närstående - vilken börda?

2009-07-13 » 19:22:08 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (4)

Vet ni vad som är hemskt? Äldreomsorgen. Inte själva vården (självklart kan den förbättras, men inte det jag har fokus på nu) utan anhöriga till personer inom äldreomsorgen. Det finns inget värre än när man arbetar och anhöriga kommer och hälsar på deras kära och får absolut ingen respons tillbaka. Det kan vara barnbarn som står väldigt nära sin farmor eller likande och haft en underbar kontakt och nu får de absolut ingenting kontakt. Det kan ha varit deras farmor som sprudlade energi och andades kärlek; men nu bara sitter hon där, dement och lever i sin egen "lilla" (troligtvis för henne väldigt stora) värld.



Varför finns det äckliga sjukdomar som cancer, alzheimers och liknande? Hellre får jag ett skott i hjärtat och dör direkt än att dra ut på eländet. Cancer tär något otroligt på en människa och är inte bara hemskt för den drabbade eftersom det drabbar alla i ens närhet. Men samtidigt, hellre cancer än demens. Eller vad säger jag? Självklart vill man inte välja något av dem - men demens är värre tycker jag. Jag lever på minnen, det gör vi allihop. Om jag redan nu som ung gör det, tänk då hur många fler fantastiska minnen jag lär ha i framtiden! Tänk att det tas ifrån en; allt man varit med om, allt man känt och fått utlopp för bara försvinner och man vet knappt vem man själv är. Så vad ska man "välja"? Sjukdomen där man gör allt för att överleva och kämpar på med strålbehandling, stöd från anhöriga, etc., eller sjukdomen där man själv lever i paradiset och har det världsbäst medan anhöriga gör allt de kan för att få farmor att inse "Men farmor, kommer du inte ihåg när vi var ute och åkte båt förra lördagen; hur roligt vi hade det och hur mycket vi skrattade?" och får ett svar som "Vem är du? Jag vill hem."

Vår värld är upp-och-ned-vänd! Det som är ytterligare tragiskt är att hemska sjukdomar ofta drabbar de som är underbara rakt igenom. Våldtäktsmän, pedofiler, mördare, mfl., de borde vara testkaniner för dessa sjukdomar så kan vi försöka få fram botemedel den vägen! Min farmor dog i cancer, och hon var inte en pedofil. Hon var värd att leva - men tyvärr bestämmer inte vi vilka som får leva och inte och det är ett stort tyvärr. Vi får lägga all vår tro till forskningen.

cl



Kommentarer
Elin
2009-07-13 / 20:16:32 » Blogg/Hemsida: http://elinmauno.blogg.se/

Min mormor är sån. Precis som du säger, hon var bullig, kärleksfull och sprudlade av glädje. Nu väger hon 40 kilo och pratar knappt med någon, och har glömt mycket. Och vet du vad jag är mest ledsen över? Hon glömde mig först. Före alla andra barnbarnen, som aldrig haft likabra kontakt med henne, som jag har.

adam
2009-07-13 / 23:05:11

Blir extra stolt över dig - bra skrivit! ^^
"Om jag redan nu som ung gör det, tänk då hur många fler fantastiska minnen jag lär ha i framtiden!"
Jag ser fram emot alla de minnen som kommer att komma!! :D

Forskning på meningsfulla saker, haha, kanske inte kring homosexuella kvinnors attraktionsfaktorer som mitt forskningslag forskade kring ;)

Johan
2009-07-15 / 21:38:05 » Blogg/Hemsida: http://johansjoblom.blogg.se/

Många bra funderingar. Undra vad man själv skulle välja, demens eller cancer. Först och främst beror det på vilken sorts cancer.
När det gäller Demens patienter så tror jag att det är värst för dess anhöriga, att de ej blir ihågkommna. Annars är det hemskt att se personer med demens som är en sk. oroligsjäl. Då tror jag att det är lika illa för dem. Men det finns ju så klart olika stadier i demens.En del värre än de andra.
Cancer skulle jag nog över huvudtaget aldrig överväga då jag sett många, många gånger hur det ofta tär på kroppen och man tynar bort. Som tur är finns det idag väldig bra smärtlindring att ta till.
Men båda dessa sjukdommar är otrevliga, om jag själv fick välja skulle jag villja dö snabbt, bara rammla ihop utan smärta osv. Snabbt ska det gå!

Mimmi
2009-07-18 / 08:58:59 » Blogg/Hemsida: http://pinkcloud.blogg.se/

Jag jobbar på ett demensboende nu i sommar. Och jag har en cancer sjuk pappa. Och jag skulle LÄTT välja cancer framför demens. Jag får hantera vårdtagare som gråter i förtvivlan över att dom inte vet var dom är. Vi får övertala dom att stanna inne eftersom dom tror att dom är på andra sidan skåne och skulle aldrig hitta tillbaka. Dom vet inte om att dom har barnbarn och dom vet inte att deras dotter/son/man precis var och hälsade på :'( Hellre cancersjuk i 3 år än dement i 30.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:


:-) :-( :-P :-d :-O ;-) ;-s ;-( :-| :question: :rolleyes: :love: :blush: :mad: :cool: :tired: :bigeyes: :thumbup: :thumbdown: ;-P

Kommentar:

Trackback