2009-01-22 » 10:41:07 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (3)

Jag tror aldrig jag har varit så rädd i hela mitt liv. Jag vaknar halv två på natten av att Nizze skäller. Jag vaknar till och mumlar något med "Tyst med dig!" Direkt efter det hör jag hur någon står och knackar/drar på fönstret.. Jag kände hur svetten började rinna och blev som paralyserad. Tänkte bara "Shit, nu slänger någon in en sten här snart och hoppar in!" Jag tänker: Det är lugnt, jag bara hör i syne. Men nej, när det hållt på i ungefär två minuter tar jag försiktigt mobilen och ringer mamma och viskar något i stil med "Kom.. Det är någon här utanför.. Kom..." Mamma säger "JAG HÖR INTE VAD DU SÄGER!" Och jag känner mer och mer paniken i rösten och viskar igen "Kom... Kom... Kom!" Så ja, hon går in på rummet och då hade det precis slutat. Hon säger "Du har inte feber och yrar?" För jag yrade alltid när jag var yngre och hade feber. Men nej, självklart inte! Hon kollade ut och såg spår utanför, men det ser dock ut som tjejspår har vi konstaterat. Jag måste ta och fråga några vänner om det var dem som var utanför! Måste det ha varit, kan inte tro något annat. Men just denna obehagliga känsla var hemsk! Och jag menar; om det var Rebecca, Lina eller någon av dem som var ut och festade igår så borde de väl skickat SMS eller ringt på mobilen? Tog ett bra tag innan jag kunde somna om sen, men nu på morgonen så har jag och mamma skrattat över det och mamma härmade mig när jag ringde henne.. Haha. Usch säger jag bara. Skrev även ett svett-SMS till Adam. Nej, fler sådana här nätter vill jag inte vara med om!

Nu ska jag skriva syfte och frågeställningar till rapporten om homoäktenskap, sedan har jag en slappdag framför mig.

cl