2008-10-07 » 18:39:15 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (10)

Jag har länge varit "ute-ur-garderoben", som man brukar säga. Men aldrig haft behovet av att komma ut för folk jag inte direkt känner eller pratar med, då det inte skriker gay om mig. Det man kan märka att jag är bög, det är väl i sådana fall min klädstil och att jag älskar Madonna - annars tror jag inte att det märks av så värst mycket, ibland kanske. Att jag nu väljer att skriva om detta i min blogg är därför att det finns bra HBT-bloggar - HBT står för Homo-, bi- och transsexuell - och jag känner själv att jag kan vara en förebild för folk att komma ut; om man nu känner att man vill göra det, alla vill inte det. Jag har varit stöd för några stycken att komma ut, som inte riktigt har vetat hur de ska gå till väga, hur deras närmaste ska reagera och hur de själva ska tackla det - jag har själv gått i genom allt detta.

Jag kom ut för mina närmaste vänner för ungefär 2½ år sedan, tror att det var under sommarlovet när jag hade slutat 9:an. Det var faktiskt min bästa vän Kjerstin som sade något i stil med att man älskar en person och man kan aldrig veta om den personen är av samma kön, och på något vis så sade jag då att jag var bisexuell. Jag ska fråga henne närmre vad hon sade exakt, det var lite komiskt faktiskt. Men ja, efter ett tag - inte alls långt efter att jag sade att jag var bisexuell, som de flesta brukar säga till att börja med - kom jag ut som bög. Jag var därmed den första i Leksand med att komma ut som bög, vad jag vet. Ja, jag är helt säker på att jag är den första. Först var det bara mina närmaste vänner som visste, sedan spreds det till hela Leksand - ni vet hur det fungerar med rykten. Det bor ungefär 17 000 personer här så ja, det spreds fort. Folk började snacka och det blev allmänt jobbigt att gå kvar här i skolan då jag började på Leksands gymnasium till att börja med. Jag gick natur-sam i Leksand i ett år, sedan bytte jag till Falun. Jag ångrar lite ibland att jag inte läser natur i Falun, men jag är nöjd med mitt val ändå! Och jag stormtrivs i Falun, alla är inte lika trångsynta med alla deras fördomar där! I Leksand var det pikar, blickar, hot och så vidare; det är något jag inte vill att någon ska få uppleva! Vi lever på 2000-talet, 2008 för att vara exakt, då bör folk vara mer öppna för detta!

 Min familj har vetat om min läggning i ungefär ett år, utom min bror. Han har alltid varit homofobisk och jag var rädd för att han inte ville ha kontakt med mig längre. Men i somras så berättade jag, och hela min släkt vet också. Min bror tog det väldigt bra och blev faktiskt ledsen att jag inte hade berättat det tidigare för honom, även då han hade haft sina aningar. Det var väldigt skönt att han tog det så pass bra, och då kände jag att ingenting kan hålla mig tillbaka; jag är den jag är - älska mig för den jag är och inte för min sexuella läggning! Om jag fick välja skulle jag inte valt böglivet, men det är ingenting man väljer; det är något man formas till, enligt mig. Och ja, denna gång var det jag!

Detta blev en lång historia, men det finns mycket mer att berätta. Och jag vet inte alls vad jag har missat eller om allting jag skrev var helt ointressant, det får ni avgöra. Jag hoppas att det inte var allt för långt att läsa, eller att det var tråkigt att läsa om. Jag kände bara att jag ville skriva av mig lite, och valde denna gång att skriva om ett ämne jag tycker är viktigt i dagens samhälle. Sedan borde varje människa ha en BÖGVÄN, vi är ju bara för roliga - som alla säger! Gay means happy!

cl