2008-10-25 » 11:40:58 / Kategori: Funderingar / KOMMENTARER (2)

Jag tänkte ta upp ett stort samhällsproblem denna gång; svartsjuka inom förhållanden. Det är väldigt vanligt och verkligen inget bra. Många av mina vänner som har förhållanden eller har haft har varit väldigt svartsjuka eller haft en partner som har varit det - till vilken nytta? Vi säger att en tjej är heterosexuell och har en kille, och sedan träffar andra killar; då blir killen i många fall väldigt svartsjuk. Varför är det så? Om tjejen verkligen älskar sin kille, då skulle hon överhuvudtaget inte ens tänka tanken på att ha sex med någon annan men ändå finns inte denna tillit till varandra. Utan då går han hemma och oroar sig för vad hon gör med den andra killkompisen, och i vissa fall förbjuder den andra partnern att tjejen/killen ska få umgås med andra; det är helt sinnessjukt. Man har rätt att umgås med vem med vill - oavsett om man har ett förhållande - eller har jag fel?



Jag är inte svartsjuk av mig. Eller ja visst, alla är vi mer eller mindre svartsjuka (i vissa fall kanske). Men jag är ytterst lite i sådana fall, ingenting som skulle märkas av.

- Hur ser ni på detta problem?
- Vart går gränsen mellan svartsjuka och kontrollbehov?

cl