2008-12-22 » 17:37:16 / Kategori: Bögen i Fokus / KOMMENTARER (9)

Jag höll på att köra av vägen i fredags när vi åkte hem i från Falun. Jag, Adam och Kjerstin sitter lugnt i bilen och jag kör mot Bjursås för att sedan åka Sågmyra-vägen hem mot Leksand. Kör på stora vägen och det var riktigt halt och spårigt. Jag råkar komma ur spåret och plötsligt försvinner kontrollen över bilen. Detta är första gången det hände och det var enormt läskigt; det går inte ens att jämföra med halkbanan! Bilen åkte först mot vänster, rakt emot en mötande bil, jag rattar mot höger och bilen vänder då och åker rakt emot ett stort dike. Jag rattar åter igen mot vänster och mot bilen, som jag gudskelov missar, och sedan tillbaka till höger och missar precis diket då bilen snurrar runt 180 grader och står med fronten mot bilarna som kommer bakom. Det är bara att tacka bilen som låg bakom mig att den inte låg alldeles i baken på mig, och att hon/han även var så snäll att sätta på varningsblinkers när den personen insåg att jag hade fått sladd. Hela min kropp skakade och jag fick göra en U-sväng för att sedan kunna köra vidare. Adam och Kjerstin sade att jag klarade det fint, och ja - jag gjorde nog det. Men det var ändå enormt läskigt, tror jag körde runt 50 kilometer i timmen hela vägen hem efter det. Sågmyra-vägen är ännu värre än den stora vägen. Det är verkligen vägen som gud glömde! Knappt plogat och inget salt eller sand. Livsfarligt att köra fort på den vägen denna årstid! Tacka vet jag sommaren, då är det bara att fräsa på; speciellt nu när de har asfalterat om den vägen.

Tur att jag har lite kunskaper i hur man ska manövrera bilen när den får sladd; frikoppla och sedan styra. Men ja, när man grips av panik är det inte lätt kan jag lova. Det enda jag hade i mitt huvud var "Bromsa inte, akta bilen till vänster och skydda Adam och Kjerstin!" Det är hemskt om något skulle hända, eftersom det är jag som kör. Nej, lika bra att ta det lugnt när det är så här halt!



cl