Släktmiddag
2008-12-04 » 21:35:57 / Kategori: Homosexualitet / KOMMENTARER (3)
Jag saknar sommaren!
Även då någon kommenterade i somras på denna bild att jag såg ut som en gubbe som skrattar, så nonchalerar jag det. Jag älskar bilden! Alla ser så glada ut och har roligt, vilket vi hade. Var middag och efter det blev det utgång, för vissa av oss. Det var även denna kväll jag "kom ut" för min bror. Det var en mycket känslomässig kväll, men som jag absolut inte ångrar. Marcus, min bror, var den jag hade svårast att berätta för och även fast jag hade varit öppen med min sexuella läggning för mina vänner i två år så visste inte min bror; det kändes hemskt. Men han accepterar mig för den jag är och sade även att han älskar mig oavsett vem jag gillar, det var en otrolig känsla när han sade det. Att min bror skulle säga något sådant, det trodde jag aldrig. Det visar bara hur pass mogen han är. Det som sårade mig mest var att se hur ledsen Marcus blev att jag inte hade vågat berätta för honom tidigare. Han undrade varför just han, av alla, skulle få veta sist och vad jag var rädd för. Jag var rädd för att han skulle sluta älska mig, att mina egna bror skulle kapa vår kontakt - det var min rädsla. Nu i efterhand ångrar jag att jag inte tog modet tidigare och sade något, men bättre sent än aldrig. Min bror bor på Gotland, därför han inte lika lätt har kunnat märka detta - om ni undrar hur han kunde vara så "blind". Men jo, Marcus har alltid haft sina aningar, det sade han. Men han och flera, bland annat pappa, har nog försökt blunda för sanningen tror jag. Vem vill egentligen att deras barn ska bli bög? Jag vet inte. Någon person här i världen kanske vill det, men de flesta skulle nog inte vilja det; även då när situationen är så, då är det bara att de får anpassa sig - eller?
Jag som bara tänkte skriva ett kort inlägg om sommarbilden, så blev det en hel novell om min "Komma-ut-historia" för min bror. Aja, hoppas det är okej!
cl
Ja, jag håller verkligen med i det du säger. I slutändan tror jag dock att det som glädjer föräldrar mest är vetskapen om att deras barn är lyckliga och samtidigt kunna se att de följer sin sanning utifrån sitt hjärtas röst ^^ Att leva sitt eget liv för att upptäcka sina egna sanningar och inte leva efter någon annans ^^ Med den inställningen kommer man nog långt i livet!
Modigt av dig! Hehe nej jag såg det inte :/ Hehe vadå 500kg de kommer man inte långt med:P
Läste d du just skrev och känner igen mig så himla mycket. Svårast va d att "komma ut" för de man tycker bäst om. Min bästa kompis blev ledsen för han fick reda på det så sent. jag va ju bara orolig för hur han skulle ta det. Han tog d som alla andra! Hur bra som helst,fanns ju INGET att oroa sig för :-)
Trevlig Blogg :-)
